...

Det kryper i mig och jag orkar inte riktigt med det här. Ångesten är en vildkatt som klöser mitt bröst. Allt gör ont. Rör mig inte.

THERE'S A LITTLE BIT OF YOU IN EVERYTHING.

Det är fredag och jag gör ingenting alls. Och det var länge sen. Det är höst i luften. Och vem är jag? VEM ÄR JAG? Livet springer på och jag hinner inte med. Stopp, stanna. Sitt med mig en stund, vill jag bestämma. Jag behöver rum. Jag behöver tid. Jag har glömt allting och på mina gåtor finns det inte längre några svar. Hjälp mig.

THE SUMMER IS OVER.

Jag älskade dig, men nu måste jag låta dig gå
fastän du inte har bett mig.

DON'T ACT LIKE I DIDN'T FIGHT FOR YOU.

Insikten ni vet.

När fantasierna krackelerar
och man står ensam kvar.

WE'RE TRYING TO FEED OUR EMPTY HEART.

ph: george downing.

SMS MÅNDAG (eftersom vi tydligen inte vågar prata med varandra i telefon längre?):

Kille - Ska vi ses i veckan?
A - Det tycker jag.
K - Vad vill du göra?
A - Menar du att jag får bestämma helt själv?
K - Helt upp till dig!
A - Åh! Okej, jag vill åka trampbåt med en flaska vin!
K - Trampbåt? Vi ska inte se en film hemma hos dig då?
A - Eh ... Jo, såklart!

YOU REMIND ME OF A SONG I USED TO LOVE.

Den där om du och jag.

Det här är en avvänjningsperiod. Jag tror att jag behöver det. Jag trappar långsamt ner. Jag har nämligen kommit fram till följande:

1. Vi har ingen framtid.
2. Nä, det var nog allt förresten.

YOU WERE A MISTAKE I KNEW I WAS MAKING.

Men jag vill inte vara hjälten. Jag vill inte vara den där kvinnan som gör lite mer. Jag vill inte vara den där kvinnan som tar det längsta klivet fram för att inte mötas på halva vägen. Jag vill slippa. Jag vill slippa vara den där kvinnan som min mor har lärt mig att jag behöver vara

för att vinna

om så bara
minsta lilla.

THE MORE I THINK ABOUT IT THE BIGGER IT GETS.

Greta - Känns det tomt eller välbehövligt utan Kille nu?
A - Det känns tomt antar jag, men nödvändigt. Det här är ju ett dött lopp. Jag måste bara bestämma mig för om jag vill vara med tills det brister eller inte.
G - Precis så är det. En varm famn är guld värd så länge den värmer, men när det upphör så finns det ingenting kvar.
A - :c

I DON'T CARE HOW MANY FISH THERE ARE IN THE SEA. I DON'T WANT FISH. I WANT YOU.

Det är så skönt att gå hem med honom, vinbrusig och lätt. Händer, munnar, tungor. Kropp mot kropp. Åh, lite mer, lite till. Vakna en söndag och inte vara ensam. Nu har jag träffat honom en gång för mycket. Nu har jag tappat kontrollen. Nu vet jag inte vad jag gör längre. Ligger med huvudet på hans bröst. Tänker ingenting. Fönstret vidöppet ovanför oss. Flätade ben. Vill inte prata. Vill inte höra vad han har att säga. Jag har det så bra nu. Precis här. Såhär. En söndag. Du och jag.

(Skit också, jag som inte skulle. Jag som hade fått nog. Men har du någon aning om vad du gör med mig? Kan vi ligga såhär tills solen går upp och ner en gång till?)

Vi dricker kaffe och jag biter dig i armen. Förlåt. MEN DU FÅR INTE GÅ. Och du kramar mig sådär hårt som du alltid gjorde förut och säger att det var länge sen. Och det var det. Men nu måste jag följa dig till dörren, nu måste jag hålla i mig själv för att inte hålla fast dig.