måndag 2 augusti 2010

THE MORE I THINK ABOUT IT
THE BIGGER IT GETS.


Greta - Känns det tomt eller välbehövligt utan Kille nu?
A - Det känns tomt antar jag, men nödvändigt. Det här är ju ett dött lopp. Jag måste bara bestämma mig för om jag vill vara med tills det brister eller inte.
G - Precis så är det. En varm famn är guld värd så länge den värmer, men när det upphör så finns det ingenting kvar.
A - :c

2 kommentarer:

Mari sa...

Åh! Jag hatar varma famnar som blir kalla. Ibland undrar jag om det vore bättre att undvika varma famnar helt och hållet. Men sen kommer jag på att då skulle nog livet inte vara något att ha. Jag vill hitta den där varma famnen som aldrig kallnar. Jag vill.

ARIEL MED A sa...

Jag vill jag med. Eller jag vill hitta den där famnen som vet att famnar blir ljumma och varma och kalla om vart annat. Men som kämpar, som vill, som vet att den kommer att bli varm snart igen om vi bara står kvar som två lena arga ledsna förstående bollplank för varandra ett tag till.