Den där om du och jag.Det här är en avvänjningsperiod. Jag tror att jag behöver det. Jag trappar långsamt ner. Jag har nämligen kommit fram till följande:
1. Vi har ingen framtid.
2. Nä, det var nog allt förresten.
1. Vi har ingen framtid.
2. Nä, det var nog allt förresten.
2 kommentarer:
jag önskar att jag kunde skriva allt som hänt mellan mig och min, men han kan läsa min blogg och jag vill inte ge honom den njutningen. men han som för ett halvår sedan sade att han skulle kunna vänta på bättre omständigheter för alltid, sade nu "jag är inte kär i dig längre", dessutom som om det vore någon slags självklarhet. och just det, att han hade träffat någon och att jag skulle vara glad för hans skull. jag har alltid kunnat acceptera att han eventuellt går vidare, men inte att han faktiskt VILL det. sen såg jag på the hills och heidis bröllop och kom till följande nedslående insikter: 1) jag trodde att jag skulle gifta mig med den här mannen. och 2) han är en spencer pratt. om jag går vidare trots detta? tyvärr inte. det har gått 15 månader. återigen ingen tröst - men du är inte ensam. vi klarar oss, och vi förtjänar bättre.
Uhuhu, sånt där gör ont. Men det tvingar en att gå vidare, eller hur? Och Spencer Pratt gör fan inget lyckligt liv. VI FIXAR DET HÄR. VI MÅSTE GÖRA DET! Jag måste tänka så för annars står jag inte ut. KRAMAR!!!1
Skicka en kommentar