tisdag 28 december 2010

2010.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag upplevde en ensamhet som gjorde ont. En ensamhet som var ett hål som behövdes fyllas. En ensamhet som var ett sår som behövdes plåstras om. Jag träffade män på löpande band. Jag drack alldeles för mycket vin. Jag flyttade in i en liten etta som jag kan bo i livet ut. Jag älskade ett jobb. Jag behandlade mig själv som om jag fullständigt saknade värde.

Vilka länder besökte du?

Jag besökte inga länder. Jag reste runt i Sverige och gjorde resor in och ut ur mig själv. Och ibland även igenom andra.

Vad spenderade du mest pengar på?

Snus. Cola. Och knäckebröd.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag var så mycket olyckligare. Ledsen är fel ord. Jag grinade de sista två månaderna av tvåtusennio. Men sen blev jag bara svart. Jag levde i ett ingenting och föraktade min livssituation.

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Jag önskar att jag hade gjort mindre. Och det är förstås det alla säger att man inte ska göra. Men jag ångrar kyssarna, de meningslösa liggen, de trötta fyllorna, den förlorade sömnen, alla de där dagarna, månaderna då livet var som ett raserat korthus.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Jag inser nu att jag gjorde mig själv mindre. Jag gjorde mig liten. Jag ville inte ta några beslut eller ta något ansvar överhuvudtaget. Jag gjorde mig pytte. Jag önskar nu att jag hade gjort mig större. Jag önskar att jag hade trott lite mer på mig själv och inte lagt allting på Kille. Att jag inte hade gjort honom till svaret på alla mina frågor. Inte förvandlat honom till min enda möjlighet till kärlek.

Blev du kär i år?

Jag blev inte kär i år. Jag föll ut ur kärleken istället. Jag kan äntligen säga det högt utan att tveka. Jag är inte kär i Kille längre. Inte alls. Dessutom har jag träffat en man som har börjat växa i mig, liksom fastna i mungipan som en smilgrop. Jag vet inte vad det kan bli av oss. Vi har varit ute flera gånger. Men jag har bara vågat kyssa honom en endaste gång och när han bjuder hem mig säger jag fortfarande nej. Jag går med små små steg nu. Det känns bra.

Något du önskade dig men inte fick?

Jag tror jag önskade så mycket det här året i ren desperation. Jag tror jag önskade blint bara för att slippa känna. Jag tror inte att jag innerst inne behövde få alla de där önskningarna uppfyllda. Jag kan inte säga att jag är tacksam över det jag har fått gå igenom, men jag tror att jag har lärt mig mycket om livet och om kärleken som jag inte hade förstått annars.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag vaknade ensam. Jag åt en sorglig biskvi som jag hade köpt dagen innan. Mina föräldrar ringde och sjöng. Mina arbetskollegor likaså. Jag tror att släkten kom över på kvällen. Men jag minns inte så noga. Jag minns att den där svarta sorgekulan fortfarande satt kvar i bröstet och att jag kände mig oerhört träffad av olyckan fortfarande.

Vad fick dig att må bra?

Lova fick mig att må bra. Hon brydde sig verkligen på riktigt och vi kom mycket närmare varandra. Hon skickade sms som värmde på nätterna. Och mitt jobb fick mig att gå upp på morgnarna för jag längtade liksom dit.



Det känns så främmande att läsa nu hur jag besvarade de här frågorna förra året.

3 kommentarer:

guselleni sa...

Så fantastiskt underbart trevligt att du skrivit!
Kramar och kärlek till dig Ariel!
Låter spännande med denne man…

Ellen

Stina sa...

ÅH ARIEL. du har varit borta så länge! har du skrivit någon annanstans? Jag önskar dig allt det bästa för 2011. Jag kom loss och har hittat någon som gör mig glad igen. Det går, o det är så fruktanvsärt skönt. Kramar

ARIEL MED A sa...

Ellen - Haha, va bra. Tack för det här året. Du har varit så fin emot mig.

Stina - Jag har inte skrivit någon annanstans. Jag har bara varit helt okapabel till orden. Jag blir helt pirrig av tanken att du har någon som gör dig glad. Hurra! KRAM