Jag ser "lite sällskap" idag och får ont i magen. Nina är så duktig. Hon vill inte ha någon som dricker. Det spelar ingen roll hur trevliga de är. Hon räknar deras glas. Sen kommer en av hennes fyra utvalda med i bild: Per-åke. Dagfull, står det under.
Och jag tänker på Kille. Jag tänker om Kille var med i ett sånt där program skulle han vara fullast av alla. Precis som han var när vi började skolan. Har jag berättat vad det första han sa till mig var?
Han sa: Men vi pratade ju igår, eller hur? Vad var det du hette nu igen?
Men vi pratade inte igår. Jag var inte med på nollningen. Jag tycker sånt är läskigt. Men han hade varit så full förstås att han hade glömt det mesta ifrån gårdagen.
Andra gången vi träffades var på en hemmafest hos honom. Vi satt uppe till fem. Han var alldeles för full även då.
Han var jämt full nu när jag tänker efter.
Första gången han närmade mig offentligt i skolan så att alla kunde se det var han full. Jag kommer ihåg att jag blev så glad men lika snabbt kall när jag kände hur han luktade. Han hade aldrig gått och lagt sig den där natten. Han hade varit ute och kommit direkt till skolan morgonen därpå.
Alla dessa varningsklockor som ljöd så högt. De spelade verkligen ingen roll då. Men kanske nästa gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar