Det är mitt i veckan och jag har äntligen frisknat till efter att ha legat nerbäddad i flera dagar. Kille kommer över.
- Systembolaget hade stängt, säger han. Och det svider i mig för tänk om han inte tycker att det är lika roligt att vara här nu? Jag vågar inte titta på honom. Vi skulle ju dricka vin fastän jag inte får eftersom jag fortfarande äter penicillin, men ändå! Vi skulle dricka vin, vi skulle bli lite mjuka och inte lika farliga för varandra. Vad ska vi göra nu?
Vi köper upp mat ifrån indiern på hörnan. Han sitter på en stol och har en hylla i min bokhylla som bord och jag sitter på sängen eftersom jag har svårt för att göra saker som man ska. Jag kan inte äta. Petar bara upp en räka och dricker upp min cola.
- Du äter aldrig ordentligt, säger han. Du har aldrig gjort det.
- Nej, jag vet, det är dumt, suckar jag. Men det är ju så tråkigt. Jag får aldrig någon ro.
Han skakar på huvudet. Slevar i sig maten. Kommer och lägger sig på sängen sen.
Jag tänker inte. Orkar inte vänta på att låta det hända. Lägger mig på hans arm med en gång. Snusar i hans tröja. Säger att han doftar gott. Säger att jag jämt säger att han doftar gott. Vi hånglar och det är konstigt. Det är konstigt för han tar på mig sådär som han gjorde när han var kär i mig. Jag kan inte komma ihåg när han gjorde det senast. Och han låter på ett sätt som får mig att tro att han har saknat mig. Och sen ligger vi nakna i sex timmar och småpratar tills vi somnar.
Och ändå. Ändå kan han alltså inte vara rätt för mig. Och det är så fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar