tisdag 1 juni 2010

EVERY BED WITHOUT YOU IN IT, IS BROKEN.


Hon har blommiga tygskor och hästsvans. Och står mitt emot sin pojkvän som skrattar åt gårdagen samtidigt som han berättar om den. Hon är trött och lyssnar med ett halvt öra utan att röra en min. Hon är frånvarande. Tom i blicken. Hon orkar inte riktigt lyssna just nu. Det här är inte vad hon behöver. Hon vill hem. Hon vill sova lite grann ... kanske. Hon skrattar inte. Hon tycker inte att han är rolig. Vad tänker hon på? Hon är blek. Bakis. Flyktig. Hjälp mig, viskar hennes liv.

Och hans liv svarar inom loppet av en sekund för sådan är kärleken, eller hur? Den ser och den hör allt, och förstår det man tror att ingen någonsin kommer att kunna förstå.

Han tar hennes händer i sina och drar henne intill sig med ett ryck. Och jag ser allting på avstånd där jag står på perrongen bara några meter ifrån och väntar på samma tåg. Och på ett ögonblick blir allting bra. En läkande kyss landar på hennes läppar och hon är en annan efter det. Nu är hon hos honom igen med ögon som vill vara med och en mun som ler åt deras lycka. En kropp som minns: Just det, jag är älskad jag med.

Och jag tänker att allting var så lätt när man hade någon som såg på en med det där speciella ögonen som sa: Jag finns här. Jag bär dig. Vi glömmer för en stund och älskar lite grann.

4 kommentarer:

ina sa...

så bra skrivet!

Lovisa sa...

helt otroligt. bästa jag läst på evigheter!

anydaynow sa...

fint!

ARIEL MED A sa...

TACK FINA BÄSTA RARA BLOGGLÄSARE!!!1

LOVE YOUS!