torsdag 3 juni 2010

EVEN WITH EVERYTHING BROKEN AND DECIDED INSIDE HER, SHE COULDN'T QUITE ALLOW HERSELF TO DISAPPEAR FOR GOOD.


Jag stod framför spegeln igår. Stel i ångest. Förstenad i självförakt. Det var länge sen jag var sån här, konstaterar jag kallt. Dricker ett glas vin. Trycker in två påsar snus under läppen. Bedövad. Trött. Stissig. Manisk på nåt vis. Robotlik. Tar en slinga av mitt långa en gång så friska hår och klipper av det. En slinga i taget. Mitt hår faller ner i klasar på golvet. Hejdå.

Nu går jag in i väggen, tänker jag. Nu kommer jag inte upp ur sängen imorgon.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men du gick upp i dag, visst? KRAM från Ellen

ARIEL MED A sa...

Jag gjorde ju det. Fino.