måndag 31 maj 2010

THE WILD HEART WHAT WANTS TO BE FREE, AND THE TAME HEART THAT WANTS TO COME HOME. I WANT TO BE HELD.



Det ser ut som om det bor en sjuk människa i min lägenhet. En människa som inte orkar ta hand om sig själv. Jag skäms. Kassar ifrån ÖB står precis innanför dörren. De har stått där sen i fredags då jag kom hem och ställde ner dem där. Jag kan inte förmå mig själv att packa upp dom. I handfatet ligger tre förpackningar blekmedel. På golvet rester ifrån hämtmat sen veckor tillbaka i flottiga kartonger. Högar med kläder. Kaffekoppar, snusburkar och dagstidningar.

Mamma ringer: Får jag komma och hjälpa dig?

Nej.

Lova ringer: Du mår ju så dåligt över det där. Jag kommer nu.

Nej!

Jag måste klara det här själv.

Jag måste klara allting själv.

Men jag är så trött. Jag är så jävla trött hela dagarna. Och jag förstår inte varför. Jag vill bara ligga stilla. Jag vill bara vara ett mycket litet barn. Ta hand om mig, vill jag ha rätt att begära. Men det har jag ju inte längre. Jag är en vuxen kvinna nu. Jag kramar en kudde om nätterna. Jag skriver långa rader i en lila bok. Och det hjälper lite grann ... ibland.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ariel, uppenbarligen tycker dessa två att du har rätt att begära det, och inte bara rätt utan de vill också göra det. Ta den hjälpen i så fall. Det behöver handlar ju inte handla om att de gör allt, de kan göra lite samtidigt som du gör resten.

Jag har också idén om att jag ska klara allt själv, men det blir nog snett, när man tror att enda möjliga vägen att lära sig är genom att göra allt själv hela tiden. Man har rätt till hjälp.

KRAMAR! från Ellen

ARIEL MED A sa...

Ellen! Åh,länge sen. Och du har rätt. Som vanligt. Men det är svårt. Jag vill orka. Jag vill fixa allt och slå mig själv på bröstet sen och jubla hurra. Men kanske kan man göra det ändå. Kanske kan jag jubla en dag över att jag var stark nog att våga be om hjälp trots att jag aldrig trodde det.

Tack, värmekramar åt ditt håll.