Jag drömmer mardrömmar om nätterna. Jag vaknar upp kallsvettig. Flyger upp ur sängen och försäkrar mig själv om att dörren är låst. Och det är den ju. Jag kollade ju fyra gånger innan jag gick och la mig. Försöker somna om. Är så trött om dagarna numera. Gäspar i handen och bälgar i mig kaffe, men det hjälper inte. Går en promenad med Adrian. Tänker att Kille inte gick en enda promenad med mig som inte hade ett mål. Tänker att alla killar som jag har träffat efter honom har varit så mycket bättre. På alla sätt. Men att det inte heller hjälper. Jag saknar honom ändå. Plötsligt är han tillbaka i mitt liv om morgnarna när jag vaknar. Det här svarta hålet i mig som bara han kan fylla. Det här svarta hålet i mig som letar efter honom och undrar vart han har tagit vägen. Det här svarta hålet i mig som hatar honom för att han gjorde såhär emot oss. Det här svarta hålet i mig som samtidigt är livrädd för att träffa honom igen. Som inte ens vågar besöka hans facebooksida. Som inte alls vill att han ska flytta till Stockholm. Som vill att han ska stanna i Studentstaden för alltid.
Jag ligger på Adrians axel och sover på ett café mitt i stan. En dag måste allt bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar