torsdag 15 april 2010

NO MORE SUGAR LEFT.


Livet står helt stilla. Ingenting händer.

Tick tack tick tack tick tack, låter klockan. Men det är också allt.

Amin har slutat höra av sig och jag bryr mig inte överhuvudtaget.

Jag har klippt håret. Jag har färgat det rött.

Är jag en annan nu? (SNÄLLA? snällajaggörvadsomhelst)

Jag shoppar på nätet för flera tusen om kvällarna. Jag äter gröt morgon middag kväll. Köper inte ens mjölk till kaffet längre. Letar i fickor efter småmynt till snus. Men tycker ändå att jag har råd att beställa hem ett tandbleknings set för flera hundra. Ett tandbleknings set för flera hundra.

Vad ska det bli av mig? NÅGON SOM VET? Någon som kan stanna och inte ge sig av? För jag orkar inte med det här.

6 kommentarer:

Ellen sa...

Nej, nej, nej Ariel! Jag blir rädd när jag läser det här, sluta gör så här mot dig själv! NU GENAST! Du vet att det inte hjälper. Glöm inte bort att, som du själv skrev, älska dig själv. Jag fascinerades när jag läste det, för jag förstod inte ens hur man skulle göra det, om jag gjorde det, hur vet man det? Men jo, försök.
Om det finns något jag, okänd människa på det enorma nätet, kan göra för att underlätta för dig, hjälpa dig så vill jag, säg bara till! Skicka ett litet brev kanske?
Jag blir rädd när du skriver så här, kanske är det jag som överdriver, men ingen ska försvinna, speciellt inte när det finns folk som ser på.
KRAM

Isabell sa...

I like you.

ARIEL MED A sa...

Ellen - Det är så svårt. Jag försöker sluta. Men det går inte. Jag vet inte hur man älskar, jag vet inte vad det betyder. Men jag vill ju fortfarande. Jag vill fortfarande slå armarna om mig själv, men jag är alldeles för stor!

Tack för dina ord, jag känner din värme och din omtanke och du ska inte vara rädd. Allt måste ju blir bra en dag, eller hur?

Isabell - Aw, feelin' good.

Anonym sa...

Det låter bättre så.
Ja, jag tycker allt att det borde det. Ibland känns livet mest som en enda lång väntan när man inte vet vad man har, vad man ska göra med det man har eller inte vet något.

Anonym sa...

Det låter bättre så.
Ja, jag tycker allt att det borde det. Ibland känns livet mest som en enda lång väntan när man inte vet vad man har, vad man ska göra med det man har eller inte vet något.

ARIEL MED A sa...

Mm, jag tycker inte om att vänta, tycker inte om att stå still. JAG TYCKER INTE OM ATT INTE VETA.