Jag - När kommer du ner när kommer du ner när kommer du ner?
Kille - Om sjutton dagar om allt går som planerat!
Jag - Åh, jag vill inte se fram emot det, men jag kan inte låta bli.
Kille - Vi får väl helt enkelt se vad som händer när jag kommer. Jag vet fortfarande inte hur det kommer kännas om något händer igen. Vill inte ställa till något för varken dig eller mig ju ...
Jag - Nej, jag vet. Jag funderar mycket på vad ska jag göra av den här situationen.
Kille - Jag med ... Det är svårt för du är den enda jag kan prata om detta med men också den enda som jag inte kan prata om detta med.
(tystnad)
Jag - Vi kommer aldrig att försöka igen, är det så? Jag menar jag vet inte alls vad jag känner själv längre, bara att jag känner massor. Men är det så? Är det så att du är fast besluten? Jag vet att jag har frågat många gånger, men den här gången frågar jag på riktigt.
Kille - Jag vet inte vad jag kan säga. Jag vill inte ge oss falska förhoppningar. Jag känner så sjukt mycket men det är svårt att säga något innan vi har hängt. Men samtidigt så kan vi ju inte skita i allt tills vi får en chans att kolla vad vi vill ... Det känns orättvist mot oss bägge. Jag vet inte är allt jag vet ... Förstår du?
2 kommentarer:
DET ÄR SÅ JÄVLA LIKT MITT ARIEL! PRECIS. vad fan ska man göra. man får inte hoppas för det kanske slutar med magplask, Igen... ÅÅÅÅÅH. precis det där fick jag höra för ett tag sen, kände mig gladare än på väldigt länge men nu har han lyst med sin frånvaro igen och då är jag tilblaka i gropen jag var påväg upp från. liksom; jahapp? var det allt? ville han bara linda mig kring sin finger igen för att kunna fortsätta äta kakan och ha den kvar..? fuckfuckfuck.
Vill INTE magplaska. Vill inte. Skiträdd för det åh. Och jag vill inte att du ska göra det heller. Men sista chansen nu eller huur!!!
Skicka en kommentar