tisdag 2 mars 2010

HURRY UP, I'M LEAVING.


Igen har vi varit snuskiga, fulla av saknad och ihop på låtsas. Skickat flera sms om dagen. Kramat varandra i stora versaler.

Och jag älskar ju dig.

Är det verkligen helt säkert att du inte älskar mig?

För jag tror dig inte längre.

Jag tror dig inte längre.

Jag tror att du är rädd. Jag tror att du inte står ut med att jag bor så långt bort ifrån dig. Jag tror att det är så enkelt. Och samtidigt precis så svårt.

Ja, innerst inne tror jag att det är så. Och jag vet att det kanske inte spelar någon roll eftersom du ändå inte tror mig.

Men jag vet vem du är.

Jag menar jag känner dig. Jag vet precis hur ditt hjärta slår. Jag menar hur många nätter har jag inte legat på ditt bröst och lyssnat?

Och du borde inte låta mig gå.

Du borde inte låta mig gå.

Men jag räknar ner dagarna nu och du måste verkligen skynda dig. Älskling, du måste verkligen skynda nu om du ska hinna stoppa mig. För jag är påväg. Älskling, jag står i dörren nu och räknar ner.

10, 9, 8 ... Kom! ... 7, 6, 5 ... Snälla? 4, 3, 2 ... Du får inga flera chanser mer.

Inga kommentarer: