onsdag 30 december 2009

CAUSE I DON'T CARE ANOTHER SCAR ON THIS WORN-OUT HEART.


Jag träffade Kille igår.

Ja, jag vet. Det var dumt kanske?

Men när jag fick höra att han var tillbaka i stan så kunde jag inte låta bli. Vi kramades och han gav mig en puss på kinden direkt. Han luktade öl. Han hade druckit två, sa han. Men när han kom på att vi inte var ihop längre, sa han: Eller okej tre då.

Vi gick till en bar. Det är som om vi inte riktigt vågar umgås över en kopp kaffe längre. Kanske blir det för jobbigt. För stelt. Eller så blir den förlust som vi båda bär med oss alltför tydlig? Jag vet inte.

Jag var inne på mitt andra glas med vitt vin när Kille sa: Jag är själv hemma. Jag kunde inte låta bli att le. Jag ville studsa i stolen. Skratta högt. Vill du gå dit? Sa han sen och tittade blygt upp på mig. Om jag vill! Svarade mina ögon. Om jag vill! jublade mitt hjärta. Vi svepte våra glas snabbt. Sen gick vi med raska steg och jag höll Kille under armen igen. Och han tittade på mig med ögon som jag har saknat.

Ja, shit, va'ja har saknat. Jag inser det nu.

Inga kommentarer: