Och vi är nervösa. Fumliga på nåt vis när vi letar efter orden. Allvaret gör oss högtidliga. Får oss att använda ord som vi vanligtvis inte använder. Det är roligt, men jag är för rädd för att skratta.
- Jag står i ett vägskäl nu, säger jag. Jag orkar inte vänta längre. Du får liksom bestämma dig. Vad vill du? Kanske låter jag inte så bestämd. Men det känns som om jag verkligen är det. Och han säger: Jag känner mig så taskig nu, men ... Och jag känner hur det nyper till i bröstet. Hur jag blir iskall. Varför känner du dig taskig? Säger jag med död röst. Nu kommer det, nu sticker han kniven i mig en gång till.
- Men liksom för att jag känner mig som en sån där manipulativ kille som vill behålla dig för mig själv. Som inte ger dig en riktig chans att gå vidare. Men alltså ... Jag saknar dig Ariel. Jag saknar dig så JÄVLA jävla mycket. Det är inte lika roligt att vara singel som det var innan jag träffade dig. Jag sitter på krogen och jag pratar med andra tjejer, men jag tänker fan bara på dig. Jag tänker på dig hela tiden. Och jag vill försöka igen. Jag vill röra mig i den riktningen. Men det är svårt när vi bor så långt ifrån varandra. Jag vill börja nu på en gång, men det går ju faktiskt inte.
Och han låter så liten. Han röst, den är så bräcklig. Och jag vill bädda ner den och säga att han inte behöver prata mer. Älskling, du behöver inte säga någonting mer nu. Men istället säger jag: Nej, jag vet. Det kan bli svårt. Fast inuti känner jag mig lätt. Ja, nu flyger jag. Någonting lossnar. Smälter och blir varmt. Flyter upp i mig och gör gott.
- Jag flyttar ner i Juni, säger han. Och då stannar jag för gott. Och då vill jag försöka igen och har du träffat någon annan innan dess så får jag skylla mig själv och då önskar jag dig allt gott. Men om du fortfarande vill ha mig, så vill jag försöka. Jag vill försöka. Och det låter som om han kastar sig ut. Som om han kapitulerar inför mig. Och det brusar i öronen. Det snurrar i huvudet. Och ändå sitter jag där med en klump i magen som säger: Jag tror att jag måste lägga på nu.
7 kommentarer:
fint
jag hade hoppat av lycka, även om man inte får.. första stycket, att du väntade på att han skulle sticka kniven i dig.. så bekant. så känner jag varje gång jag ta rupp allt, att snart säger han det igen. vet inte vad jag ska säga riktigt.. men jag följer dig.
Det verkar bra!, som ni håller på att formulera något nu. Låt det inte hänga nu.
Känner mig lite dum som sitter här och inte känner dig och tycker massor. Men du ska veta att när det går bra för dig så blir också jag glad, och när det är jobbigt blir jag ledsen för din skull, så jag är liksom med dig. Och att döma av kommentarerna du får finns det fler, glöm inte det!
Igår önskade jag att du kunde finnas lite närmre, så jag kunde fått krama dig. KRAM
Sophia - Tack, och tack för en sån fin länk! Blev helt varm.
S - Det känns tryggt. Dina ögon verkar snälla. Jag vågar inte hoppa av glädje. Jag är så jävla rädd en gång till nu. Men du vet hoppet hoppar ju ändå.
Ellen - Ska inte låta det hänga. Kan inte låta det hänga. Du kommer med så mycket omtanke och energi, det bidrar till förändringar i mitt liv! KRAAM.
jag hatar och älskar att läsa det du skriver.. den sjuka passionen övertygelsen om att föralltid faktiskt existerar den har jag med. min pojkvän är mitt hela jävla liv. han flyttade till lund för att plugga och det har vart upp och ner men alltid äkta kärlek och vackert, men i söndags PANG! så lämnade han mig. jag vet att han älskar mig fortfarande men han är rädd och tänker på sig själv.. fattar du eller?! du skriver allt jag inte kan få ner i ord. jag lider med dig helt och fullt. lycka till.
Åh, jag fattar. JAG FATTAR. Och jag kastas bakåt i tiden och jag kommer ihåg hur det där kändes. Så jävla snopet. Så jävla fegt. När man vet, man veeet ju att han älskar att han bara är rädd. RÄDD RÄDD RÄDD. Och man vill säga åt honom att sluta. Man vill säga att han inte är riktigt klok. Att han ska andas lite. Och jag vill krama om dig. Jag vill säga allt jag inte kan säga till mig själv. Va rädd om dig. VA RÄDD OM DIG.
TACK! <3
Skicka en kommentar