Jag: Men alltså jag känner bara att jag sitter i en orörlig väntan nu. På halster. Jag kan liksom inte agera. Jag väljer dig och väljer bort alla andra. Förstår du?
(tystnad)
Jag: Jag förstår att distansen är svår. Att den luras, förskönar, glömmer, väcker. Ställer till med mycket. Och att det är jobbigt.
Kille: Vi kan väl ringas imorgon och snacka om det?
Jag: Okej. Men vet detta: Jag vill röra mig i en riktning. Röra mig i ett försök till att skapa något igen som kan sluta hursomhelst, men då har vi iaf inte givit upp utan en kamp. Jag menar jag älskar fortfarande dig. Lämnar du mig utan en riktning så vill jag att du lämnar mitt liv hur ont det än kommer att göra ...
3 kommentarer:
Ja ja ja! Bra Ariel.
Jag hoppas verkligen på det här.
Puss
Får jag säga en sak? Ja, jag får väl det antar jag. Eftersom du skriver såhär öppet om det. Nej, nu babblar jag om annat...
Vill berätta om en sak. Har läst igenom väldigt många av dina inlägg. Har kommit på mig själv le vid de fina texterna, bli arg vid de förvirrade texterna men främst bli ledsen. Inte bara när du skriver om den psykiska misshandel du och Kille utsätter varandra för utan också när du skriver om din pappa. Hur han behandlar din mamma, och dig. Jag har det likadant. Min pappa förstör mig. Han har förstört mig och påverkar mig mer än jag någonsin vill erkänna för mig själv eller för någon i min närhet. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Men jag försöker. Jag försöker hitta andra fadersgestalter här i livet. Försöker hitta bevis hos andra killar som förklarar att alla män inte är svin. Att alla män inte är ute efter att såra.
Ariel, du måste vakna upp. Våga inse att Kille uppenbarligen inte verkar brinna på samma sätt som du. Han vågar inte och han är feg. Han vill ha er i en dröm. I ett annat liv. Du kan inte tillåta detta. Hur ont det än må göra i hjärtat så måste du inse att du är värd mer. Du är värd mer än din pappas behandling och den behandling Kille utsätter dig för.
Jag vill inte jämföra de två. Finns ingen jämförelse. Men jag vill varna dig för att falla för killar som inte vågar ge dig sitt hjärta, fullkomligt.
"Sätt ner foten." "Skärp dig" "Lägg ner nu och gå vidare". Jag vet att det inte säger dig något. Bara tomma ord du antagligen vid ett flertal gånger försökt intala dig själv. Men, i grund och botten handlar det om det där. Hur jävla gärna vi än vill hålla fast vid sådant vi vet och sådant vi kan. Oavsett positiv eller negativ innebörd...
Jag hoppas att det löser sig för dig. Jag hoppas verkligen det. Jag hoppas att du sätter dig själv i första hand. Den personen kommer du åtminstonde garanterat leva med resten av livet.
Ellen - Tack! Fin du e.
Anonym - Den här kommentaren gör ont, men jag vet att den menar väl. Och jag vet att sanningen är sådan. Som ett hugg i hjärtat ibland. Ett skrik som vi inte vill höra. Jag vågar inte läsa igenom den här kommentaren en andra gång.
Skicka en kommentar