lördag 20 mars 2010

COME BACK! STAY FOREVER!



Jag hade en lapp uppsatt på väggen där det stod: Du är värd bättre! Men jag har rivit ner den nu. Jag mår inte bra. Jag är så jävla ledsen. Jag är så jävla tom. Det ekar inuti. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är rädd. Tänk om det alltid kommer att kännas såhär? Tänk om det inte går över?

Jag blev full igår. Jag träffade Anton. Jag sprang rätt in i hans famn. Och sen var jag hetsig. Gu jag va så jävla hetsig. Mer, mer, mer! Jag snubblade över orden. Vi måste ha mer att dricka. Du vet jag är bara fjorton år nu och jag vill bli full. Jag vill inte känna någonting alls. Det måste gå fort. DET MÅSTE GÅ FORT NU.

Förstår du inte? Jag skakar om honom. Jag drar i hans kofta. Jag boxar honom i magen. Och sen kommer Lova intravandes i höga kolabruna kängor och hon är snygg. Hon är så snygg och hon kommer inte vara singel för alltid. Men jag skulle kunna vara det. Jag skulle kunna vara singel för alltid nu. Kycklingben. För stor näsa. En överläpp som blir till ett sträck när jag ler. Jag är så jävla ful fastän Anton säger att jag är snyggast här ikväll. Åh, fast det är inte sant. DET ÄR INTE SANT. Och varför vill han lura i mig vita lögner som kommer bli svarta och förödande för mig så fort jag blir ensam?

Och Lova ser. Lova har ögon som ser det oroliga i mina mycket snabbt. Hon rufsar om i mitt hår och viskar: Du kommer att klara dig.

Men jag kommer inte att klara mig. JAG KLARAR MIG INTE. Förstår ni inte att jag är rädd för allt och det är bara han som kan göra mig trygg igen. Det är bara tillsammans med honom som jag kan simma runt i mig själv utan att bli hysterisk. Förstår ni inte det? Jag behöver honom. Jag behöver honom så mycket mer än jag någonsin kommer att behöva mig själv.

Och föraktet är svart och hårt i mig nu. Skriker. Sliter. Och jag står inte ut. Jag står verkligen inte ut. Jag är står helt handfallen inför de mörka molnen som sveper in över mitt liv just nu.

Inga kommentarer: