Jag vill bara gå vidare med mitt liv nu. Jag vill glömma att han lämnade mig. Jag vill glömma att han lämnade mig när jag stod där och älskade honom av hela mitt hjärta. Jag älskade honom verkligen av hela mitt hjärta och det är inte rättvist. Det är inte rättvist. DU FÅR INTE LÄMNA MIG. DU FÅR INTE INTE ÄLSKA MIG.
Jag är så liten. Jag sa ju det. Flera gånger sa jag det. Jag är så liten och du lovade att alltid stanna kvar. DU LOVADE!!!! Du lovade precis som min far lovade mig: Nu ska jag bli världens bästa pappa Ariel. Bara för att i nästa sekund brusa upp och dra mig i örat in på mitt rum igen. Dörren som går igenom bakom honom och den där svarta ensamheten som han lämnar mig i. Den där svartaste ensamheten som saknar en famn att värma sig i. Nu sitter jag i den och älskar er båda.
Så hjälp mig nu. Snälla. Och älska mig. Älska mig. För nu sitter jag här och älskar er båda bara som ett litet barn kan göra. OCH DET ÄR INTE RÄTTVIST. DET ÄR INTE RÄTTVIST. Jag är bara några år gammal och du borde ha älskat mig villkorslöst. Du borde ha älskat mig villkorslöst. ÄLSKADE PAPPA DU BORDE HA GETT MIG DEN KÄRLEK SOM JAG BEHÖVDE FÖR ATT VÄXA? Varför gjorde du inte det? När jag älskade dig så mycket? Jag älskade dig så mycket.
Jag älskar dig så mycket.
OCH KILLE MÅSTE TA MIG TILLBAKA. Snälla pappa säg åt honom. Snälla bara gör det här enda för mig. Snälla pappa jag lovar att förlåta dig om du bara ger mig en man som kan älska mig. Som kan tvätta bort det svarta onda som lever i mig. Snälla pappa jag förlåter dig för allt om du ger mig en man. Om du bara ger mig en enda man som stannar kvar. Som inte går. Som står stadig, som håller mig i min hand livet ut. Pappa, jag förlåter dig då. Pappa då förlåter jag dig för allt ont som du har gjort i mitt liv. Jag förlåter dig, men jag behöver en man. Jag behöver en man att älska. Jag behöver en man att glömma med. DU MÅSTE GE MIG DET PAPPA. En man. Ett liv. Snälla?
5 kommentarer:
Älskar din blogg. Du skriver vackert och ärligt. Har en fråga bara.. Har du gått i terapi? Det finns en risk att din relation till din far kommer att förfölja dig genom livet om du inte tar tag i den..
Jag har gått i terapi från och till i sex år. Kan man inte tro va? Haha, men du tack för älsket. Värmer jämt.
Terapi är inte en mirakelkur.. men jag tycker det är underbart att du känner så mycket som du gör.. Vissa människor stänger av och slutar bry sig. Försök att se det som något positivt. Du är i kontakt med dina känslor, bra! Jag skulle vilja ge dig en stor kram och tala om för dig att allt kommer att ordna sig.. men du måste gå igenom det här. En sak måste du veta bara, och det är att KIlle (eller någon annan för den delen) kommer inte att kunna göra dig lycklig..
Livet är tufft.. jag vet! Själv växte jag upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa.. Blev tillsammans med en kille tidigt och trodde att jag skulle dö när det tog slut sex år senare.. Det tog mig ett antal år att komma över det. Men det går över! Idag kunde jag inte bry mig mindre. Det går inte att leva ett lyckligt liv fritt från smärta, men sättet vi möter och hanterar motgångar på kan hjälpa oss..
Jag har hela livet sökt efter villkorslös kärlek, en människa som ALDRIG skulle kunna lämna mig, vad jag än ställer till med.. Men det sökandet är lönlöst.. Det ända jag kan jobba på är relationen jag har till mig själv. Och det är viktigt eftersom jag kommer få dras med mig själv resten av livet;)
Du får inte låta ditt värde bestämmas av andra människor. Du får inte låta det faktum att din relation med KIlle inte fungerade bestämma ditt värde som människa.. Några av de starkaste och vackraste människorna i mitt liv har många krossade relationer bakom sig. Inte heller din relation till din far betyder något.. den må ha skadat dig.. men du har makten nu! Tänk också att all den här smärtan gör dig till en mer ödmjuk människa, det är värdefullt..
Jag tror att alla som läser din blogg skulle hålla med mig om att du verkar vara en helt underbar människa. Känslig, vacker och djup.. du har ett inre som berör.. De människor som har dig i sitt liv är priviligerade..
grymt bra skrivet. sug åt dig det ariel.
Anonym (har du inget namn, en bokstav, en siffra, vad som helst, jag vill minnas dig) - Vet du att din kommentar kändes precis som en stor kram? Jag försöker hålla i de här orden: "men du har makten nu!" för jag tror att jag glömmer bort det. Gång på gång. Du skriver så mycket som är viktigt och riktigt. Och jag förstår att du har varit med om en del och ändå lyckats ta dig ur det som jag kanske är mitt uppe i nu? Och det är inspirerande. Verkligen. Tack för värmen och för omtanken. Jag blir helt rörd.
s - *suger åt mig* hihi.
Skicka en kommentar