COME BACK COME BACK COME BACK.

Jag - Jag förstår verkligen varför man slutar vara kär i mig. Jag önskar att jag inte förstod det. Jag önskar att jag var ett omedvetet litet barn.
Kille - Att kärleken tog slut har ju inget med dig att göra, att jag blev kär i dig hade det däremot! Du är en sjukt bra tjej Ariel! Du får aldrig glömma det.

Men jag har glömt. Älskling, jag har glömt. Jag glömde i samma stund som du vände mig ryggen.

För du vände mig väl ryggen, inte sant? Nu kommer du väl aldrig mera tillbaka? Eller gör du det? Finns det en chans? För du förstår jag har så ont. Jag har så hemskt ont. Det har gått flera månader nu, men ibland känns det fortfarande som om det hände igår. Jag förkrossad. Krossad. I tusen bitar. Jag har krympt. Jag är bara några millimeter lång. Jag är så jävla jävla liten. Och de skrattar åt mig. De skrattar åt mig älskling. De skrattar och pekar. De gör narr av mig nu.

FÖRSTÅR DU VAD DU HAR GJORT? Förstår du hur mycket smärta du har åstadkommit mig? Älskling, du släppte en atombomb i mitt bröst och så mycket dog i mig. Det bor så mycket död i mig nu. Och det är ditt fel. DET ÄR DITT FEL.

Du lovade ju.

Du sa ju.

Jag vill slå i väggen. Stampa i golvet. Skrika. Samtidigt som jag inte vill göra någonting alls för att förstöra mina chanser, jag menar om det nu fortfarande finns en chans att du kanske kommer tillbaka? Jag menar om jag bara sitter helt still, om jag bara ler, om jag inte är ivägen, om jag bara biter mig hårt i läppen och inte ställer till med scen. Då kanske du kommer tillbaka? Och då kanske jag kan bli lycklig igen? Då kanske jag kan skratta och tycka att jag är vacker en gång till? Som om ingenting har hänt. SOM OM DET DÄR ALDRIG HÄNDE. SOM OM DU INTE LÄMNADE MIG. SOM OM DU INTE SLUTADE ÄLSKA MIG. SOM OM ALLT VAR PRECIS SOM VANLIGT. SOM OM DET VAR DU OCH JAG IGEN? OCH INGENTING SKULLE GÖRA ONT. INGENTING SKULLE GÖRA ONT NÅGONSIN IGEN. DET SKULLE VARA DU OCH JAG - IGEN.