måndag 8 februari 2010

LAUGH OUT LOUD.


Jag - Är vi påväg någonstans igen? Eller tröstar vi bara varandra? Vet du fortfarande precis vart du står?
Kille - Jag tror vi bara tröstar varandra ... Känns det jobbigt?
Jag - Det känns oerhört jobbigt. Jag har glömt bort att du inte är kär i mig. Och du verkar ha glömt bort att jag aldrig ville att det skulle ta slut. Jag känner att jag kan bli tröstad av andra om det verkligen är allt vi gör. Jag behöver gå vidare på riktigt riktigt den här gången i sånt fall.
Kille - Kan vi ringas imorgon om det? Jag sitter på en förfest nu och vi ska snart gå ut. Eller så kan vi höras framåt natten?

Och jag tycker verkligen inte om den här Ariel som nu hukar och bugar och lägger sig vid hans fötter. Och som skrattar bort sig själv och säger: Haha, jag har aldrig valt mig tillfällen väl. Jag ber om ursäkt. Jag går och lägger mig nu, men ring och väck mig sen.

Och så sätter jag mobilen på högsta volym och lägger den vid sidan om min huvudkudde.

3 kommentarer:

S sa...

:( är likadan..

"the truth is; you could slit my throat
and with my one last gasping breath
i'd apologize for bleeding on your shirt"

typ..

Anonym sa...

It's hard to wait around for something that
you know might never happen;
but it's even harder to give up
when you know it's everything you want.

ARIEL MED A sa...

S - Åh, precis så. Gu. Det känns inte alls okej. MÅSTE bli mer rak i ryggen!

Anonym - Jag älskade det där.