söndag 10 januari 2010

YOU REMIND ME OF HOME.


Och så blir det helg. Och: När får jag träffa dig igen? Och jag får träffa honom redan nästa dag. Och han är charmig på nåt vis och jag kan inte få nog. När jag får sitta nära och studera hans ansikte är det som allra bäst. Och han har små små fräknar som nästan inte syns. Och han väcker något i mig. En nyfikenhet. Vi dricker vin. Och han flyttar sig närmare mig. Han ler sådär som jag tycker om. Och vi pussas lite grann. Vet inte riktigt vad vi pratar om. Vet inte om det är viktigt för vi promenerar hem till honom sen. Han bor enkelt. En platt-tv hänger på väggen. Två datorer. En gitarr och en bas. Inte ens en matta på golvet. Vi sätter oss i hans säng. Vi hånglar och glider ner raklånga på madrassen. Gömmer oss under täcket för att det är så kallt i hans lägenhet. Max har mjuka händer och han tar på mig som om jag är extra viktig. Hans bringa är alldeles krullig. Krullig hela vägen ner till naveln. Hans bröst är hårt och han doftar gott. Va vacker du är, säger han. Och jag säger: Du är också. Fast jag inte riktigt vågar titta på honom längre för att vi är så nära varandra nu. Han får av mig mina byxor och mina strumpbyxor mycket snabbt. Jag känner honom överallt nu. Han har handen i mina trosor. Han vet vad han gör och jag undrar hur många han har legat med. Hur långa förhållanden han har haft och vilken betydelse jag kommer att få i hans liv efter det här.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Herregud, du skriver helt fantastisk! Åh!

ARIEL MED A sa...

Va fint det känns att höra, tack!