Åh, de här motsträviga stegen. Jag känner igen de så väl. Jag vill ju träffa honom igen. Samtidigt inte. Så mycket som kan gå fel, göra ont, bli konstigt och komplicerat. Och jag vet inte om jag orkar. På samma gång som jag inte kan låta bli. Och allt det här som skaver och lever och skakar om mig. Jag älskar ju det. Och jag hatar ju det. Haha, det är fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar