söndag 22 november 2009

CAN'T I STILL NEED YOU SOMETIMES?



Ni förstår att min största förlust är att jag inte längre är speciell. Jag är inte extra viktig för någon annan längre. Det finns ingen där som verkligen behöver mig. Det finns ingen där som tänker på hur jag skrattar mer. Som tycker att jag är gullig när jag tycker att jag är ful. Och ingen måste svara när jag ringer mitt i natten för att prata.

Och värst av allt: Jag kan inte längre trösta mig med att det ändå finns en man i världen som kan älska mig när min far avskyr mig som allra mest. Istället måste jag själv fylla mig med betydelse när han har tagit ifrån mig allt av värde. Och det är svårt. En människa som saknar kärlek utifrån och som aldrig har lärt sig att älska sig själv, är en mycket svart människa.

Inga kommentarer: