Jag älskade honom så jävla mycket. Jag gjorde verkligen det. Min kärlek patrullerade ständigt vid hans sida. Jag hade givit honom mitt liv. Jag var övertygad om att jag var hans och att han var min, och att det alltid skulle vara så. Jag byggde ett bo i hans bröst. Och aldrig kände jag mig så hemma som när jag fick ligga därpå. Han lovade mig tusen dagar och jag slutade att vara rädd. Jag valde kärleken. Det skulle vara vi två för livet, bestämde jag samtidigt som jag var övertygad om att han hade vetat om det hela tiden. Ni förstår han visade aldrig några tvivel trots alla bromsar som jag drog i. Vid hans sida fanns bara jag och aldrig skulle där stå någon annan. Tillsammans skulle vi övervinna allt och därför var jag aldrig rädd för att tala om svårigheterna. Jag bråkade ofta om hans drickande och gnällde ännu mer om hans tv-spelande. Jag visste ju att vi skulle ta oss igenom allt. Jag var naiv. Jag var en alltför gammal själ i denna värld. Inte förstod väl jag att han bara stod under den första kärlekens slöja med löften om att allting var möjligt. Inte visste väl jag att han var så svag att han en dag inte längre skulle våga stå kvar när den inte fanns där mer.
4 kommentarer:
jag igen.. förstår din smärta. ville fråga om ni har kontakt eller brutit helt? dont know what to do with my own. vet att jag måste bryta, men så ont det gör.
Jag hörde av mig skitmycket tills för en vecka sen. Du vet, ringde och smsade stup i kvarten. Hoppades hela tiden i smyg att allt skulle bli bra. Men det blev inte bra, så för en vecka sen bröt jag helt. Jag tror att det är så man måste göra för att hitta nya utvägar. Hur jobbigt det än är.
jag vill säga det här till dig
tänk på alla jävla jobbiga grejer han gjorde å tänk han bara som den människan. tänk på den gången du tyckte mest illa om honom, å tänk han bara som den människan. sätt en nål i hans kropp och låt han rinna som en flod ner på golvet till en pöl. inse hur liten han är. gör allt för att inte tycka om honom. det är då det gör ont. även om du är en bättre människa än han, finare och ärlig, så hjälper det att göra han hemsk. du kommer komma över det här, å när du gjort det så kommer du inse hur alla bara är människor. dom är folk. någon kommer in under huden, men många bara försvinner. jag vet att han inte kommer försvinna men den kärleken ni hade, som du trodde var evig, den kommer dö ut. det är hårt men det är så ibland. det är bra att du skriver. du vet att jag gick igenom det här, för bara några månader sen. men jag är okej idag, mycket bättre utan honom. på riktigt. jag hoppas du också kommer hit. jag tror det
åh i love u, jag värmer mig i din ordkappa nu, jag vill sätta nålen i hans kropp och jag ska göra det snart, jag ska bara ... låtsas älska lite till ... det är så svårt ... jag vill fortfarande så gärna att han ska säga att allt var ett skämt ... och jag är så liten ... han är katten och jag är råttan ... men snart ska han bara bli en pöl ... hoppas.
Skicka en kommentar