Jag messade godnatt igår och han messade inte tillbaka och jag förstod direkt. Och det började krypa som tusen irriterande myror i mig. "Skönt med en helkväll" skrev han på morgonen när jag frågade om han hade dött. Jag reagerade med högröd ilska och en frustration som imploderade. Jag ville be honom dra åt helvete. Jag ville bokstavera för honom hur patetisk och ynklig jag tycker att han är som inte vet hur man säger: nej, stopp, tack, det räcker. Men jag skriker inte. Jag gör inte en stor scen. Jag skriver att vi hörs och sen gömmer jag mobiltelefonen under min huvudkudde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar