ph: frank juery
Jag är rädd för det mesta. Det har jag alltid varit. Men på sistone har en ny rädsla dykt upp ifrån ingenstans alls egentligen och den skrämmer mig mer än någonting annat. Värre än döden. Det är en rädsla som redan nu skär mig i bitar. Tänk om jag en dag föder en liten bebis som växer upp och blir till ett olyckligt barn. Ett barn med magont och svarta ögon. Jag kan inte föreställa mig något värre. Tänk om jag är så uppe i mig själv att jag inte märker något när mitt lilla barn går omkring med armarna slagna omkring sig. Tänk om jag gör sådana allvarliga fel att de blir som små ärr i mitt lilla barns bröst. Tänk om jag gör mitt lilla barn rädd för allt det som egentligen är gott. Tänk om mitt lilla barn blir en tonåring som blir en ung vuxen som inte vågar älska. Tänk om mitt lilla barn stänger in sig med ångestbruset kvar i kroppen. Tänk om mitt lilla barn inte låter mig vara med. Tänk om mitt lilla barn blir precis som jag en gång var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar