Åh, ibland försvinner jag i drömmar. Speciellt när det är svårt. Speciellt när han inte låter som en älskande på rösten. Speciellt när jag föreställer mig vårt liv om fem år. Hur vi går om varandra, hur han viftar bort mig, hur jag blir liten och alkoholen blir stor. Då knyter jag tummarna hårt och drömmer om utlandsresor. Om flätade ben och kyssar i solsken. Om äventyr och kuddkrig. Om händer som söker och munnar som lagar. Om långa strandremsor och grönt vatten. Om ostbrickor och ett glas rött till maten. Och sen är det bra. Sen är jag lycklig och glad. Och han med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar