Jag behärskade mig såklart. Tillslut. Motvilligt vände jag honom ryggen. Jag gick. Jag stod inte ens kvar på perrongen för att se tåget gå. Kall och svart var jag. Jag började frysa med en gång förstås. Jag slog armarna om mig själv eftersom jag visste att ingen annan skulle göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar