Jag drömmer mardrömmar. Jag har drömt mardrömmar sen jag flyttade hit. De försvinner inte.
Jag är så rädd jämt. Jag har alltid varit rädd. Och det är så fruktansvärt att vara rädd.
Det är tur att Kim finns. Men snart är sommaren över på riktigt och hon med den. Kanske är det redan höst. Tiden går så fort, men hjärtat följer inte med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar