TORSDAG:Det regnar fortfarande. Han är blöt. Vi äter chips och jag häller upp ett glas vin. Vi tittar på tv. Han skrattar. Vi vågar knappt röra vid varandra förrän vi flyttar över till sängen för att fortsätta se nedladdade tv-serier där. Det fungerar inte. Datorn hakar upp sig.
- Ahja, nu fick du mig i alla fall i säng, var det inte det som var planen? Flinar han.
- Det var det faktiskt inte, skrattar jag, men rullar över på hans bröst. Kysser honom med tunga.
Det slutar aldrig regna. Men det är svalt för en gångs skull. Och det är skönt.
Efteråt:
- Vad händer? Jag vänder honom ryggen samtidigt som jag frågar. Jag vågar inte möta hans blick. Fiskar upp en snus.
- Med oss? Han gnider sitt huvud. Jag vet inte Ariel.
- Jag menar ligger vi bara med varandra? Jag vågar inte låta honom svara. För jag vet inte hur jag ska förhålla mig liksom, fortsätter jag. Det känns som om du håller en gard uppe hela tiden. Jag gör det jag med, men så fort jag släpper lite så slår du ner mig igen.
- Åh, det är ju inte bra att du känner så. Men det är så mycket nu. Jag kan inte fokusera. Om tre veckor har jag ingenstans att bo, sen börjar jag ett nytt jobb och efter det måste jag flytta upp till den där jävliga studentstaden igen. Han suckar, stirrar upp i taket. Jag har aldrig haft någon vidare bra kontakt med mina känslor, men nu är det som om jag stänger av helt. Jag kan inte tänka. Eller så gör jag tvärtom och tänker för mycket istället.
Han ser så tom ut där han ligger och blinkar i mörkret. Och jag vill göra allting bra.
- Jag förändras Ariel. Förut tyckte jag om att flytta ifrån ställe till ställe. Men nu, åh ... Jag vill bara stanna någonstans ... Ha mitt eget.
- Jag förstår.
Gu, jag förstår allting, hela tiden. Jag förstår, jag vill skrika, skrika honom in på rätt spår. Men det går ju inte.
- Jag vet inte om jag kan bli kär i dig igen.
Jag håller för öronen nu, jag hör inte vad han säger. AOAOAOAOA.
- Jag kan inte sluta tänka på hur det kommer att bli. Och jag vill inte såra dig.
- Men jag kan ta ett nej, envisas jag. (Tjatar jag för att få honom att säga det?)
- Det vet jag Ariel. Men det som grämer mig mest just nu är om du kan ge ett nej. Kan du göra det? Om du inte orkar mer kan du säga nej då?
Tystnad.
Alla ord som jag har skrivit här. Jag famlar efter dom. Men jag kan inte nå dom. Det går inte. Jag försöker. Men förgäves.
- Jag antar att din tystnad är svar nog.
- Men nej. Okej. Jag säger nej.
-Så det är nej nu? Du säger det?
Han reser sig upp. Dra på sig sina jeans. Den bara bringan. Håret som fortfarande ligger i våta testar.
- Nej, jag menar. Jag säger till när den dagen kommer då jag har fått nog, piper jag och nyper mig själv hårt i låret. Helvetesjävlaskit.
(ge mig styrka, jag behöver mer, mycket mer än någon annan tror jag).
3 kommentarer:
Oh, jag vet inte vad jag ska säga.
Det känns som om du förändrats, men inte han. Du är så nära, du hann väl aldrig återhämta dig riktigt från att ni gjorde slut, och kanske är det det du behöver, distans (och inte bara lite grann).
Ni hade väl inget riktigt avslut, kanske behöver du det? För att markera för er att ni har satt punkt, men också för att du inte ska vilja gå tillbaka i sökandet för mera.
Just nu trippar du på tå runt honom, och han har inget konkret att säga.
Oj, måste sluta låtsas psykologa, du har ju en riktig.
Men, jag tror att du har alla de där orden. Om du bara börjar säga något, det kan vara fel första mening, inte fel som i att förstöra men som i det du inte tänkt dig. Du får börja med att säga att det inte känns rätt, eller det du känner, sedan utveckla det. Inte låta honom avbryta dig, och känna efter det. Kanske tänka några dagar efter det och träffas, bara prata.
jag vill bara säga att jag har läst hela din blogg nu, och att jag känner igen mig så mycket i nästan allt. jag vet inte heller om jag någonsin kommer komma över min kille, men jag vet att det blir bättre, jag lovar.
Ellen - Haha, det där med att bara prata. Alltså, det är inte helt lätt. Det är nog sant att jag aldrig riktigt har återhämtat mig. Men jag vill typ slita ut vår relation nu. Jag vill tröttna på den, jag tänker att det gör mindre ont efteråt då.
inte nu kanske sen - Det är så skönt att höra att du känner igen så mycket. Då kanske det är såhär för alla. Då kanske det inte är jag som är konstig! Jag ska hålla hårt i ditt löfte inatt, tack.
Skicka en kommentar