Jag: Igår kändes bra.
Han: Det gjorde det!
Men vad händer nu då?
Och jag vet fortfarande inte om jag orkar. Hela tiden är jag på gränsen till att gå sönder. Jag kan inte sova om nätterna. Jag kan inte äta ordentligt. Jag snusar och dricker vin, och det är allt jag gör. Och jag vill berätta för någon hur jag mår. Jag vill ringa mamma och säga att nu får du komma och hämta mig för jag är redo för psyket. Och allting handlar inte om honom, redan innan han kom tillbaka så hade jag för mycket. Jag har för mycket och det finns ingen ro. Men ikväll är det fest och jag måste orka. Jag måste kämpa mig dit trots att morgondagen aldrig har skrämt mig så mycket som den gör i denna stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar