kille kommer online på fejsbok, jag ba öppnar vår slutna mun för första gången på hur länge och: DU MÅSTE GRATTA MIG NÄR JAG FYLLER ÅR FÖR LIVET ÄR ÄCKELKONSTIGT ANNARS.
Han ba: Haha, jag vet, jag har funderat över det, ska göra det ... *går offline!!!!!!!!!!!!!!1*
:CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCC
MEN LIKA BRA DET ELLLER HUURURURURRUURRU
JAJAJAJA, JUBLAR NI, LIKA BRA DET
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch, usch, jag Hatar när folk bara loggar ut så där. Speciellt när man redan känenr sig ensam och sedan bara *puff* så är de borta som om ingenting hänt.
Åh!
Osså ångrar man sig sen att man ens sa nått. Så dumt. Eller du kanske inte gör det iofs. Själv har jag varit på väg till mitt ex killes hus för att hämta min cykel som stått där utanför sen det tog slut för ett halvår sen. Jag kammar håret, tar på mig finaste kläderna och är på väg men modet sviker mig varje gång. Jag vet att jag kommer bli besviken om jag inte ser honom samtidigt som jag gråter av rädsla för att just se honom. Tänk om jag ser i hans trappuppgång att han flyttat eller att det står ett namn till där. Ungefär som i Oskar Linnors sång.
Ångest snälla försvinn!
Ellen - JAG VET. Åh, vill inte komma ihåg det här. Vill glömma igår.
Mari - JAG ÅNGRAR MIG. Men samtidigt så blir jag lite starkare och bara: MEN SKIT I MIG DÅ, JAG VILL ÄNDÅ INTE HA EN FEG STACKARE!!!
Jag blir så rörd över det där med cykeln, att den står där och påminner om en gammal tid, då du parkerade din cykel utanför hans hus.
Och alla de där dubbla motsatskänslorna som tar livet av en. KOMMER DET VERKLIGEN ATT GÅ ÖVER?
Skicka en kommentar