ARIEL UTAN H.

Det gör så ont. Åh, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag blir sjuk. Jag är sjuk. Jag träffade mina föräldrar idag och jag blev sjuk igen. Jag blev svartaste svart. Jag har inget hem. Jag har inget hem att komma hem till. Jag har ingenstans att gå. Jag är fast i mig själv. De kommer aldrig lägga sina armar omkring mig och jag vet inte hur jag ska överleva detta. Denna insikt som spikar mig blodig. Allt jag kan göra ikväll är att skriva. Skriva skriva skriva. Skriva ihjäl det. Och så går jag in på hans facebook för första gången på sex månader som för att göra mig själv ännu mera illa. Och han har flyttat till Stockholm nu och inte ens Han kan jag springa till längre. Och jag känner mig så djävulskt ensam och jag är så ynklig men jag vet inte huur jag ska ta mig igenom detta längre. Korthuset rasar. Det rasar nu. DET RASAR NUUUU