Jag är fortfarande full när Adrian ringer och frågar om han får sova hos mig. Hud saknar hud. Och jag sover ändå inte om nätterna längre. Och tio minuter senare står han utanför min dörr. Jag släcker lyset. Lägger mig raklång på sängen, orkar inte sitta upp. Adrian lägger sig på sidan bara några centimeter ifrån mitt ansikte. Heej. Vi småsnackar lite, men jag lyssnar knappt. Undrar om han har stånd. Vi kysser varandra. Åh, hans läppar, mm. Nu minns jag. Slukar. Vi hånglar i säkert två timmar. Det är skönt trots att hans skäggstubb skaver mig rödflammig. Jag drar av honom tröjan tillslut. Drar med fingrarna över hans hårda nyckelben. Nerför magen. Han är fin. Smal. Platt. Och så mån om mig. Frågar om jag har det bra gång på gång och det har jag. Han tar och tar och tar på mig. Klär av mig. Pussar på mig överallt. Jag myser. Och han rör sig i mig sakta. River i mig med nyklippta naglar. Klämmer hårt om min rumpa när han kommer. Åh.
- Du är så bra, säger han. På så många olika vis. Och jag skrattar. Vi sover i någon timme bara för att morgonmysa i flera. Jag ligger som en apunge på hans bröst. Somnar där. Snarkar säkert för när jag vaknar igen frågar han om jag har sovit gott. Jag kysser hans hals. Biter honom löst i öronsnibben. Jag känner mig så hemma med dig. Jag vet inte varför. Jag brukar inte göra det. Det är väl bra, säger han och stryker en hårslinga ur mina ögon.
- När ses vi igen? Frågar han sen.
- Jag vet inte ...
- Ikväll?
Åh, varför har han så bråttom. Jag orkar inte. Lämna mig ifred. Plötsligt är jag jättetrött igen.
- Inte ikväll, säger jag och vill att han ska försvinna in i mig igen så vi slipper att prata. Snälla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar