tisdag 18 maj 2010

THE HEART DIES A SLOW DEATH;
SHEDDING EACH HOPE LIKE LEAVES.


Jag är orolig och nervös. Orkar inte riktigt det här. Trött hela dagarna och Adrian håller på att dra sig ur. Eller jag vet inte. Men han hör inte av sig lika ofta och han säger att han måste jobba hela den här veckan. Och jag vet att vi inte har någonting gemensamt. Jag vet att han inte väcker någonting alls i mig. Men ändå. Jag behöver de där sena nätterna då han ligger i min säng och tar på min hud.

Inga kommentarer: