söndag 14 mars 2010

Jag kan inte vänta på honom längre. Jag är färdig.
Det är över.

Det är slut på riktigt nu. För gott och för livet.

Och jag tror inte att jag kommer resa mig upp någonsin igen.

10 kommentarer:

Ellen sa...

Fruktansvärt tråkigt. Men vi finns här!

stina sa...

hände det något här emellan?

KLART du kommer resa dig igen.

ARIEL MED A sa...

Ellen - Det värmer.

Stina - Vet inte. Jag blev ivrig och trött och han blev tillbakadragen. Och jag orkar inte vara såhär orolig hela dagarna och undra om han kommer att ångra sig. Ingen del i mig orkade vänta på honom mer. Och han sa att vi inte kunde göra något annat. Men det kan vi ju! Vi kan älska och börja redan nuuuuu. Fast han förstod inte det. Och jag stod inte ut med att han inte förstod det. Och så ba: snipp snapp snut så var sagan slut.

Anna sa...

Var stark! Jag tror att du är det, för att kunna göra så, säga: nej, det räcker nu, det är jävligt starkt. Speciellt när det samtidigt gör ont.

Lovisa sa...

Åh jag känner så mycket med dig! Jag beundrar dig för att du har bestämt dig. Tycker att du gör helt rätt, hur mycket jag nu kan säga det utan att egentligen på riktigt känna dig. Er. Skickar styrketankar!

ARIEL MED A sa...

Anna - Jag känner mig stark. Känner mig benhård just nu. Och jag hoppas verkligen att det håller i sig. Jag hoppas inte att saknaden slår ner i mig som tusen pilar natt. FÖR JAG ORKAR VERKLIGEN INTE MED DET.

Lovisa - Åh, tack för styrkestödet. Blir lite rakare i ryggen nu.

Sophia sa...

<3

ARIEL MED A sa...

<333

Anna sa...

Önskar att jag kunde vara så stark...

ARIEL MED A sa...

En dag kommer du att vara det. Jag lovar.