I'LL ALWAYS LOVE YOU.

Det är svårt att släppa taget. Det är så mycket att släppa taget om. Säga hejdå till.

Den där första tiden när vi var nervösa, livrädda, kände oss fram. Alla sms som vi skickade under alltför många lektioner när han bara satt två rader bakom mig och vi fortfarande knappt vågade säga hej till varandra i korridorerna. Första andra, tredje, tionde dejten. Den där kvällen då han kysste mig i korvkön. Dagarna i hans föräldrahem då vi var dökära och låg som skedar överallt. Sommaren på söder. Vi drack rosé på balkongen och sexade i duschen när det var för varmt för att göra det någon annanstans. Alla timmarna på ett tåg fram och tillbaka mellan Stockholm och Studentstaden. Den där kvällen då vi gick på bio och såg en fransk film och hur den där stunden i biomörkret kändes som den lyckligaste stunden i mitt liv utan att jag visste varför.

Alla dagar då jag grät och skrek och tyckte att han drack för mycket. Alla de gånger jag fick gå hem själv för att han ville stanna kvar lite längre. Alla frukostmorgnar som jag fick äta ensam eftersom att han fortfarande låg och sov. Alla promenader som han inte ville med på.

Alla förlåt och försök. Alla kyssar. Omfamningar. Löften och svek.

Som han sa: The first cut is the deepest, är det inte så?