torsdag 18 mars 2010

I CAN'T REMEMBER WHAT IT'S LIKE
TO NOT BE TIRED.


Jag måste bli stark nu.

Jag måste bygga upp en styrka i mig som inte sviker.

Det känns viktigt.

I mitt liv just nu känns det mest viktigt.

Men hur går jag tillväga?

Åh, jag har verkligen ingen aning.

5 kommentarer:

natasha sa...

det är sånt som tar tid. jag är i nästan exakt samma sits. 3 månader sedan uppbrottet. älskar lika mycket som då. önskar att allt bara kunde gå tillbaka till det som var bra men man inser att det faktiskt aldrig skulle kunna bli så. jag tar det dag för dag. försöker se det positiva i alla andra saker som händer för det finns mycket man kan vara glad för bara det att man mer än gärna fokuserar på allt det negativa. jag har verkligen börjat heal'a mig själv på nått sätt. försöker dag för dag inse att det går en dag längre ifrån vad det var och att det kanske var för det bästa. det jag ville säga helt enkelt är att det finns inget sätt att gå till väga på. man får bara vara glad för det man har och bygga upp sig själv på det. men som sagt, lättare sagt än gjort!

ARIEL MED A sa...

Men den här tomheten hur gör man? Jag försöker också en dag i taget. Men alltså ibland svartnar det bara och jag behöver höra att han fortfarande finns där för mig! Hatar't.
Men jag ska försöka göra som du nu. Ska försöka bestämma mig: Det.går.inte.att.gå.tillbaka.till.det.som.var.för.det.finns.inte.längre. SÅ! Ska jag bestämma och tänka.

natasha sa...

ja tomheten, den är där och den kommer inte att försvinna förens man inser alla de problemen som man hade och som faktiskt ALDRIG slutade upprepas. skulle du kunna stå ut med alla de sakerna egentligen? jag frågar mig det varje dag när jag sitter där och grubblar över hur man bara vill att det ska gå tillbaka. och svaren på de frågorna är ju faktiskt.. "jag tror inte.. men jag hade ju åtminstonne velat försöka..". men för vad? för att man är så perfekta med varandra? för att man kände sig trygg i alltid ha någon att vända sig till? att ha nån man fick pussa på hur mycket som och när man ville? att ha nån som tänkte på en själv lika mycket som man tänkte på den? jo men klart, alla de sakerna och allt annat var underbart men övervägde det de negativa sakerna. det kanske bara var en sak men en JÄTTEstor sak som man faktiskt hade kunnat döda för att göra allting bättre. människor är dem de är coh det är hemskt. man kan inte ändra på varandra fastän man mer än gärna vill ibland. så jag tänker att tomheten är outhärdlig men den kommer att leda till att nånting annat fylls där i. kanske inte är det en ny kärlek utan en ny kärlek till ett jobb eller en hobby eller vän. det går det går det går. åh. lika mycket som jag försöker svara dig försöker jag svara mig själv. och som jag skrev igår. lättare sagt än gjort. men jag tycker iallfall att det är värt ett försök? sätt upp lappen igen som du rev ner. intala dig själv allt bra med dig själv. klanka inte ner på saker hos dig själv. du tycker du har en stor näsa? so what den är DU! hadde du inte haft din näsa hade du inte varit du. älska ditt utseende, personlighet och allt annat med dig själv för det det är!

ARIEL MED A sa...

Du. Du anar inte hur mycket gott dina ord har gjort i mitt liv idag. Jag har omfamnat dom allihop.

Jag har bölat så mycket idag. Jag har haft så ont i kroppen. Men så läste jag det här och jag kom ihåg varför det blev som det blev trots allt och jag älskar dig idag för att du ville skriva just detta, just då när jag behövde det som mest utan att du visste om det.

natasha sa...

du får tänka så varje gång du känner som du gör. hela tiden om det ska behövas. ocoh till slut hoppas jag för bådas skull att man släpper lite på det och ser glädjen i allt annat.