Ni förstår jag har så väldigt lätt för att ramla ner i det där svarta hålet och jag känner att jag är mycket nära nu. En påfrestning i mig hela dagarna när jag kämpar emot. En ledsenhet som har flyttat in i mig. Jag är så trött. Jag hittar inte hem. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag höll på att bryta ihop när de bad mig jobba över idag. Jag orkar verkligen ingenting. Jag vet inte varför. Men jag känner mig så utanför allt. Finns jag verkligen? Är jag viktig? Bryr sig någon om mig på riktigt riktigt, innerst inne? Jag vet inte.
Nej, jag vet faktiskt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar