Vår sista kyss på perrongen i hans stad för exakt två veckor sen. Jag hinner inte mer än snudda vid hans läppar innan han vänder bort sitt ansikte. Det känns som om han sliter loss det och som om han får med sig delar av mitt hjärta. Jag minns att det gjorde ont. På samma sätt som hans rygg gjorde ont när han skyndade sig hem igen. Ensam stod jag kvar på perrongen i hans stad och tittade efter honom. Jag tänkte att snart vänder han sig om och vinkar. Ler, gör vad som helst bara för att han vet att jag står här och tittar efter honom. Men det gör han inte. Och tillslut försvinner han utom synhåll.
Jag ringer och smsar flera gånger. Och i flera dagar intygar han mig att allt är bra. Sov nu, säger han. Tänk inte så mycket. Men jag kan inte låta bli. Och efter han har tystat ner mig, vaggat mig till ro, lovat och intygat, pussats och älskat så ringer han en dag och säger att det är slut iallafall.
Jag ringer och smsar flera gånger. Och i flera dagar intygar han mig att allt är bra. Sov nu, säger han. Tänk inte så mycket. Men jag kan inte låta bli. Och efter han har tystat ner mig, vaggat mig till ro, lovat och intygat, pussats och älskat så ringer han en dag och säger att det är slut iallafall.
2 kommentarer:
jag trodde att jag inte kunde bli ledsnare än vad jag är idag. men det här är inte okej. inte okej ariel. jag är så hemskt ledsen. det får inte gå i sönder. du får inte det.
:(((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((
((((((((((((((((((((((((((((((((((
((((((((((((((((((((((((((((((((((
((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((
((((((((((((((((((((((((((((((((((
(((((((((((((((((
(((((((((((((((((
(((((((((((((((((
(((((((((((((((((((((((((((((((((((
Jag känner lite så med. Kroppen har stannat, livet, hjärtat, allting. Jag visste inte att det skulle kännas såhär.
Skicka en kommentar