Jag finns inte. Det är kallt och jag har is i mina lungor. Det gör så ont. Jag försöker äta, men det går inte. Jag kan inte svälja. Hopplösheten är svart och jag slutar inte att falla i den. Han lämnar mig är allt som låter i ett eko. Han lämnar mig. Jag måste bokstavera det tyst för mig själv. H-a-n l-ä-m-n-a-r m-i-g, men ändå kan jag inte förmå mig själv att förstå. Jag är ensam igen. Jag är En. Och det gör så ont. Jag finns inte längre. Allt som finns är en smärta, en värk. En dröm som har gått i graven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar