Han står på perrongen. Jag ser honom redan när tåget kör in. Han ser sådär nervös och förväntansfull ut. Och jag tror att jag ser ut på ungefär samma sätt. Hjärtat slår kullerbyttor i bröstet och när jag går emot honom måste jag hålla hårt i mitt leende för det vill sträcka ut sig i hela ansiktet och jag vill inte riktigt att det ska synas hur jävla glad jag är. Vi kysser varandra som vi har gjort så många gånger förut. Han tar min hand. Vi säger inte så mycket när vi promenerar upp till hans studentlägenhet. Vi längtar båda efter det där rummet som bara är vårt. Och när Kille stänger dörren bakom oss, drar vi båda efter andan.
Vi rör oss snabbt. Vi står nära nära. Jag smeker hans kind. Han drar av mig tröjan. Jag tar självmant av mig bhn. Jag släpper inte hans ögon. Jag vill inte förlora honom. Han lyfter upp mig och jag håller i honom hårt när vi rasar ner i hans obäddad säng. Älskling, jag har saknat dig ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar