torsdag 20 augusti 2009

MARS 2009.

2/3-09

ph: annie leibovitz
Kille har varit på finlandskryssning. När jag kom hem igår låg han alldeles utslagen på sängen. Han vaknade inte. Sov hårt trots att jag smällde i dörren och skramlade med nycklarna i väskan. På spisen stod en låda rödvin. Till mig, det visste jag eftersom kille hade ringt tidigare på dagen, dragen och berättat. En låda vin till dig , en flaska rom till brorsan och en platta öl till mig ...
Nu låg han där, i vår säng igen med ena armen om datorn och andra handen innanför sina kalsonger. Han luktade rök. Jag vet att han röker så fort han får chansen, trots att han snusar i ett. Jag klär av mig, kryper ner bredvid honom. Jag är kall efter en hel dag ute i kylan. Kille är varm av den bakfylla som tumlar runt inuti i hans kropp. Han vaknar när jag slickar och biter honom i örat.
- Baby, säger han. Har du varit här länge? Han är grå runt ögonen. Svullen. Jag skakar på huvudet.
- Har du haft det bra? Frågar jag, men innan han hinner svara säger jag. Har du knullat någon annan? Kille ler mjukt. Du har en fin pojkvän, säger han. Jag har bara druckit bärs, snackat skit och saknat dig. Men det visste du redan, innerst inne, eller hur?

3/3-09
ph: nan goldin

Jag tillbringar kvällen hos mina föräldrar. De vet nu. Mamma, pappa. Jag har en annan. Det kändes lite så. Mamma och pappa, det är bara ni två kvar nu. Igen. Precis som det en gång var för flera år sedan. Jag flyttar ut ur familjen och in i en liten etta där jag skapar något nytt tillsammans med någon annan. Mamma, pappa. Han älskar mig! Han har valt mig! Han vill mig för resten av livet, säger han. Precis som ni en gång ville varandra och nu bara har blivit kvar hos varann, sida vid sida. Minns ni fortfarande hur ni älskade en gång?

4/3-09

När jag sover över hos mina föräldrar så vi skickar godnattvisor till varandra, via sms;

Ariel skriver: Du är en sån fin och skön glädjebubbla i mig, hela tiden, överallt. Visste du det? Vet du om att jag älskar dig Kille? Jag gööör det!

Kille skriver: Du gör mig så lycklig Ariel. JAG ÄLSKAR DIG!


Kille och jag har det bra nu. Vi älskar oss starka.

5/3-09
ph: katya ford
Idag är det torsdag. På torsdagar spelar min kille tv-spel med sina kompisar, över nätet. I tre timmar sitter de och skjuter på varandra, och skriker och hurrar emot tjocktvn. Varje torsdag åker jag ändå hem till min kille efter jobbet och tänker: Kanske, kanske, kanske spelar han inte idag. Kanske, kanske, kanske vill han hellre vara med mig. Idag är en sån där torsdag.

Jag åker hem till Klle, naiv och full av förväntan som vanligt. Vi pussas länge och vi har längtat efter varandra och det är fint. Hela den här stunden är fin. Kanske bäst av alla stunder. Stunden då vi förenas igen efter att ha varit ifrån varandra en hel dag.

Vi ligger med varandra och jag får länge ligga ovanpå honom sen,och andas emot hans hals. Det är skönt. Men sen blir klockan åtta och kille vill slita sig loss. Men jag har inte fått nog. Jag bara fått en timme med min kille och jag vill ha mer. Och jag vill att han ska vilja ha mer!!!! Varför vill han inte ha mig mer? tänker jag och så blir jag kall inuti. Ja, nästan svart blir jag. Jag blir den lilla flickan som blir inkastad på sitt rum och nästan kväver sig själv med en kudde för att de inte ska höra hur mycket hon gråter. Jag håller fast honom. Jaa, nästan desperat klänger jag mig fast. Kille gör det till en rolig brottningsmatch. Men jag tycker inte att det är roligt. Jag vet ju att han på riktigt vill komma loss och det gör han ju också så småningom.

Jag sitter bakom hans rygg ett tag och tittar på när tvn låter som om den ska explodera. Jag tittar på kille som sitter framåthukad med gamnacke och fäktar med konsolen.

Tänker: Varför finns det ingenting annat som uppslukar mig lika mycket som han gör? Varför finns det ingenting annat som fångar mitt intresse lika lätt?

Sen åker jag hem igen. För jag orkar inte vara den där tjejen. Jag orkar inte vara den där tjejen som inte har några andra intressen. Jag orkar inte vara den där tjejen som har pojkvän, och ingenting mer?

6/3-09

Han: Det måste vara jobbigt att aldrig vara nöjd ...

(tystnad)

Det är så jobbigt att jag inte ens orkar besvara honom.




Jag är så trött.

6/3-09
ph: adeline mai
Jag minns när jag var sexon-sjutton-arton. Jag minns det där desperata, varje fredag, de små shotglasen, lådan med vinet, de hysteriska skratten, hårkastandet, benen som rörde sig som trumpinnar hela natten. Jag minns allting. Längtan efter att få bli sedd. Längtan efter att få bli till i någon annans ögon. De hungriga munnarna i baren. Kyssarna som smakade olika varje gång. Mm, jag minns. Men jag längtar inte dit längre. Jag längtar inte längre efter att få spegla mig i någon annans ögon bara för att upptäcka mig själv. Nu bär jag en annan sorts längtan varje fredag som kapslar in mig, som skriker och som begär mycket mer än så.

7/3-09
ph: vet ej


Kille var skitfull när han kom hem igår. Hans tunga korvade sig i mun och hans ögon tittade inåt på något som upptog hela hans person. Hans ansikte var slakt och hans armar hängde långa och trötta som på en orangutang. Jag orkade inte titta på honom. Jag öppnade dörren och sen gick jag och la mig igen. Kille låste dörren, pissade och klädde av sig för att sedan följa efter mig.
- Baby, förlåt pep han. Jag vet att jag är för full igen. Jag vet att jag är världens sämsta kille.
Jag orkar fortfarande inte titta på honom. Japp! nickar jag bara. Det är du. Jag är hård och trött, han har väckt mig flera gånger inatt med sms om amelie montmatre och sluddriga samtal om ingenting alls egentligen.
- Men du ska veta att du är världens bästa tjej, säger han och drar mig intill sig. Jag har världens bästa tjej, jag har verkligen det, fortsätter han mumla vidare med sig själv och kramar mig hårdare.

Jag orkar inte prata. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar honom. Det finns inte ens chans att jag lämnar honom de kommande tusen dagarna för att inte säga åren. Jag älskar honom för mycket. Det lyser i mina ögon och jag kan inte använda det som ett hot längre. Han ser att jag ljuger, och vi somnar snabbt i varandras armar sen.

10/3-09
ph: steven meisel
Jag är så jävla uttråkad och full av förakt inför mig själv. Jag har ett åtta till fem jobb nu och det är så tröttsamt. Så jävla ospännande. Och jag gillar ju det. MEN JAG GILLAR JU SAMTIDIGT INTE DET.
Jag har ångest idag. Jag skickar trötta provocerande sms till kille som han inte alls uppfattar och inte ens bemödar sig med att svara. När jag sedan ringer upp honom för att så oskyldigt som möjligt uppmärksamma honom på detta, så ligger han och sover. Han låter grötig och långt bort. Och jag vill bara skrika: MEN SNÄLLA KILLE FÖR I HELVETE! GÖR NÅT! BJUD UT MIG! ÄLSKA MIG! BEUNDRA MIG! UPPVAKTA MIG! LIGG FÖR I HELVETE INTE BARA DÄR OCH TÄNK PÅ DIG SJÄLV. Men jag skriker inte. Jag exploderar inte i luren istället rinner allting ur mig. Jag säger bara puss puss hejdå. Och sen hetsäter jag ett helt paket med müsli.

11/3-09

Kille och jag har blitt bostadslösa. Sista kyssen innan vi skiljdes åt var lång. Nu ska vi sova på soffor, luftmadrasser och golv i några veckor framöver tills att allting blir bra, och ordnar sig för oss, en gång till.

12/3-09
ph: ryan mcginely

KVÄLLS SMS

Han:
Jag är så trött ... hur är du?
Jag: Jag är också trött, sådär mystrött, du vet. Vill bara ligga och dregla på ditt bröst.
Han: Mm, det hade varit något det ...
Jag: Veet. Sov gott nu lilla älskling för jag älskar faktiskt dig.
Han: Och jag dig babe. Puss puss.

12/3-09

Dagens upptäckt: Jag saknar inte kille sådär obotligt mycket längre när jag inte är vid hans sida. Jag överlever liksom. Kärleken börjar plana och hitta sin balans. Vår kärlek är inte längre barnsligt osäker utan mer mogen och beslutsam. Ja, det är vi emot resten av världen nu. Och vet ni vad? Det är inte tråkigt. Jag trodde det. Men nej, det är bara skönt.

15/3-09
ph: vet ej
Igår träffade jag kille. Igår när jag träffade kille hade jag inte träffat kille på tre dagar. Det är inte alls ekonomiskt att inte träffa kille på så många dagar för telefonräkningen blir så hög i slutet av månaden. Kille bor hos sin brorsa nu och igårkväll hade han lägenheten för sig själv i några timmar. Han ringde mig direkt. Lägenheten var flott med platt-tv och ursnyggt kök. Men trots det stod pizzakartongerna travade på hög vid sidan av spisen. Jag rullade med ögonen och var inte alls förvånad. Jag blåste iväg en slängkyss till den skyldige som stod och tittade pillemariskt på mig i dörrkarmen.

Kille hade en madrass på golvet där han hade tillbringat de senaste nätterna. Han hade fått låna ett rosa påslakan och en kudde med änglar på. Jag hade feber och lät benen vika sig under mig. Kille höll om mig där jag låg och blev varm å kall om vartannat. Kille sa att han hade saknat mig och strök mig över håret sådär som jag tycker så mycket om. Jag ville känna kille hud mot hud och drog av honom hans tröja.

Jag tror att vi blev kära som på nytt på den där madrassen. Att blixten träffade oss en gång till för vi kunde inte få nog av varandra. Och så fort jag hade slagit igen dörren bakom mig, så ringde jag upp honom lika snabbt. JAG ÄLSKAR DIG! Skrek jag i hissen påväg ut i snöslasket och förvånades själv över den innerlighet och värme som min röst bar. Det blev tyst i andra änden. Jag höll precis på att skriva ett sms till dig. Vänta lite. Klick. Och en halv sekund senare dök killes bild upp på telefonskärmen med ett meddelande framför sig: Jag älskar dig så mycket och att ha din kropp intill min var det bästa som har hänt mig tror jag! Jag är kär som en tok i dig!

16/3-09

KVÄLLS-SMS

Pappa är så dum emot mamma nu, han skriker och hon tiger. Du får aldrig vara dum emot mig Kille. Aldrig, okej? Jag dör då. Jag står inte ut med det. När jag lämnar det här hemmet för gott, då vill jag lämna allt detta bakom mig. Då vill jag aldrig höra ett hårt ord igen. D-U F-Å-R I-N-T-E V-A-R-A D-U-M E-M-O-T M-I-G, okej?

Kille: Jag kommer aldrig vara dum emot dig Ariel. Det hade gjort minst lika ont i mig, och du vet det.

17/3-09
ph: annika bäckström

Så fort jag bor hemma hos mina föräldrar under en längre tid så slutar jag att tro på tvåsamheten.

18/3-09

Jag är så jävla arg. Jag orkar inte vara arg mer. Men jag vet inte hur jag slutar. Jag vill slåss och sparkas och ställa till med en stor scen.

19/3-09
ph: hedi slimane
Det enda jag ser fram emot efter jobbet nu när jag inte får komma hem och kasta mig om halsen på Kille, är att köpa en chokladkaka, brygga sjuka mängder kaffe och krypa upp i soffan framför vilket skitprogram som helst.

Jag mår inte alls bra.

21/3-09
ph: han jun kim
Varje helg, detta samtal. Berätta vad jag gör för fel. Säg att han borde förstå ändå.

Han: Vad vill du göra ikväll?
Jag: Jag vet inte.

(Jag svarar jag vet inte eftersom jag känner i luften att han vet precis vad han vill göra och jag vill inte förstöra! JAG VILL INTE VARA IVÄGEN. Dessutom vill jag ge honom en chans att skrika: JAG VILL BARA VARA MED DIG IKVÄLL ARIEL. Men han gör inte det och jag blir lika besviken varje gång.)

Han säger: Helst av allt vill jag ju att du och jag går och möter upp mackan och några till och typ tar några glas.

Och luften går ur mig.

Jag vill inte ta några glas, men gör det du, säger jag.

Och så börjar hans telefon ringa i ett förstås och han säger: Visst, jag kommer, kul, bra, ses!

Och jag går hem. Två timmar efter jag har kommit. Kall och svart och ängslig och med flykten som ett vilddjur i bröstet.

21/3-09

Jag går och lägger mig klockan nio varje kväll. Det är liksom inget roligt att vara vaken längre. Han är ju ändå inte här.

23/3-09
ph: vet ej
Söndag. Kille är bakis, men jag är olycklig. Och jag går riktigt trasig för första gången på mycket länge. Jag bara gråter och gråter, sliter mitt hår och sparkar bakut. Det är himla skönt.
Kille säger att det är bra. Att jag är modig. Att han älskar mig. Han säger: Jag ska skärpa mig.
Jag säger: Jag ska skärpa mig. Och vi flätar händer, ben och hjärtan. Och älskar varandra.

23/3-09

Kille berättar att han har sökt sommarjobb på systembolaget .... Och då skulle man såhär kryssa i om man var singel eller så ... Och vet du! Han fnissar. Jag fick kryssa i sambo. Sambo! För vi är ju det snart, du och jag, eller hur?

Jaa, så är det. Plötsligt är vi helt vuxna. Vi har hittat en lägenhet som vi får bo i fram tills sista augusti.


25/3-09

Hej babe!

Kille låter glad. Uppåt. Alert.

Heej.

Jag låter trött. Liten. Utmattad.

Är det så illa? Säger kille och lägger på den där mjuka rösten som jag tycker så mycket om eftersom den är alldeles ofarlig.

Jag nickar stumt i luren.

Kommer du ihåg när du sa att du verkligen behövde ha något att se fram emot? Jag har fått tillbaka niotusen på skatten, meddelar han stolt. Och efter midsommar tar du och jag på en sista minuten någonstans.

Jag tystnar. Jag frågar mig själv om jag kan vänta så länge och vad man egentligen hinner göra på en vecka?

Men jag ler. Jag suger på det han har sagt. Och jag vill krama det varma i hans röst. Jag vill lägga armarna om det stolta i hans bröst. Jag vill älska honom för resten av livet för att han vill så mycket och verkligen försöker.

Inga kommentarer: