Fortfarande händer det om nätterna ibland, när han kommer ifrån krogen, att han lägger huvudet på mitt bröst och drar efter andan. Säger: Ariel. Jag förtjänar inte dig. Jag förtjänar verkligen inte dig. Du kan få så mycket bättre. Du kan få vem som helst. Jag skakar envist på huvudet och försöker hålla för hans mun. Vi har haft det här samtalet förut och det oroar mig.
Jag: Jag vill bara ha dig baby.
Stryker hans kind, pussar hans panna, låter mina händer krypa in under hans tröja.
Han: Meeeen ....
Jag håller för hans mun nu, knäpper upp hans byxor.
Jag: Bara du. Ingen annan, okej?
Han: Men du är så JÄVLA snygg, alla säger det.
Han tittar fortfarande inte på mig. Han har fortfarande blicken klistrad på någon fläck i taket.
Jag: Alla säger att vi är så fina ihop baby. Att vi passar så bra ihop.
Jag försöker skaka om honom. Försöker få honom att vakna upp ur den destruktiva förhäxningen som har tagit honom i beaktning.
Han: Men du kan få vem du vill. Du kan få någon som kan försörja dig. Jag kommer aldrig ha mycket pengar Ariel. Aldrig. Med mig kommer du alltid behöva leva knapert.
Jag: Det spelar igen roll. Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll. Jag älskar ju dig!
Jag kryper upp i grensle ovanpå honom. Lyser upp och formar ett hjärta med hjälp av mina händer. Älskar ju dig! Och då ler han äntligen. Den är bruten.
JAG ÄLSKAR JU DIG!
2/2-09
Jag älskar när han säger: Godnatt love of my life! Jag blir alldeles varm inuti och sen sover jag så gott med.
7/2-09
Kille och jag har varit förkylda, snoriga. Kille vägrar hångla med tunga. Jag blir frustrerad.
Försöker sticka in den ändå. Han skrattar och säger att vi kommer smitta ner varandra tusen gånger om och aldrig bli friska. Jaja, säger jag som har det ganska bra trots allt för nu kysser han min hals istället, och mina kinder och mina bröst. Ja, han kysser mig faktiskt som aldrig förr, bara inte på min mun.
Försöker sticka in den ändå. Han skrattar och säger att vi kommer smitta ner varandra tusen gånger om och aldrig bli friska. Jaja, säger jag som har det ganska bra trots allt för nu kysser han min hals istället, och mina kinder och mina bröst. Ja, han kysser mig faktiskt som aldrig förr, bara inte på min mun.
8/2-09
Lördag.
Kille dricker bärs.
Kille dricker vin.
Kille dricker ur slattar ifrån våra vänner glas.
Påvägen hem låtsas kille att han inte alls är full. Försöker kille titta mig stadigt i ögonen. Men ansiktet hänger inte med. Ansiktet är slappt. Bedövat. Det ser lustigt ut. Jag säger ingenting.
När vi kommer hem viskar kille i mitt hår:
Jag blev nog lite för full ikväll ... igen.
Jag säger fortfarande ingenting. Jag är så trött.
Trött, trött, trött! Utmattad.
Ariel, säger han. Jag behöver nog din hjälp.
Jag behöver nog att du säger åt mig. Och jag vet att du inte tycker om det. Men om du bara kunde viska i mitt öra när ingen annan hör: Det räcker nog nu. Så tror jag att det skulle hjälpa mig väldigt mycket.
8/2-09
Frustrationen över att älska honom så mycket
och ändå inte ha någon möjlighet att på riktigt visa honom hur mycket.
9/2-09
ph: vet ej
Kärlekstörst.Jag får inte nog.
Hans tunga. Hans mun.
Skulle kunna ligga i timmar
under hans tyngd.
Det går inte att förstå.
Passionen.
Det har har gått ett halvår nu, ska den aldrig ta slut?
10/2-09
Men vad är det jag begär ifrån honom som han inte ger mig
eftersom jag aldrig blir nöjd?
11/2-09
Tiden med kärleksvadd i öronen är över. Ångesten kommer krälandes. KAN.INTE.STANNA.I.DET.HÄR.LANDET.
12/2-09
Jag: Åh, hur ska det gå med oss …
Han: Med oss?
Han låter chockad, förstår inte alls min oro, uppfattar inte alls min längtan efter någonting annat. Någon annanstans. Långt bort. Med oss kommer det att gå bra, säger han bara och återvänder till popcirkus, där Jenny Wilson står på scen och sjunger. Själv känner jag hur lägenhetens väggar krymper. Håller du i mig? Frågar jag. Håller i dig? Frågar han snopet. Det är väl klart ...
13/2-09
13/2-09
ph: vet ej
Kille och jag har blivit skräpiga. Tjocka inuti. Vi äter godis och popcorn och dricker cola. Och myser och gottar oss varje dag. Vi som inte skulle bli ett sånt par. Vi som lovade varandra.
Vi skiter i allt nu. Vi är trötta. Vi har varandra. Vi lever i vår bubbla tillsammans.
Igår var vi på bio. Vi satt längst bak i salongen i en biosoffa och jag hängde som en klase runt killes hals. Bet i hans öra. Bet i hans hals. Drog i de små hårstråna på hans mage. Jag var så rastlös. Jag ville ha något att tugga på. Köööp nåååt, sneeeelllah, bönade jag och knuffade på kille tills han reste sig upp och försvann ut igenom ljusluckan till höger om bioduken. När han kom tillbaka balanserade han en cola och en hink med popcorn. Jag älskar dig! sa han så fort han hade mig inom räckhåll igen. Och jag undrade såklart vad som hade slagit honom därute. Men vad det än var så tyckte jag om det.
17/2-09
Jag tror att det tär på oss båda. När kille kommer hem så kastar jag mig över honom. SE MIG, HÖR MIG, BEKRÄFTA MIG, skriker jag. Och kille orkar inte riktigt efter långa arbetsdagar. Och jag förstår det. JAG FÖRSTÅR, VERKLIGEN! Men ändå vill jag krypa upp på hans bröst och hänga med armarna runt hans hals. Vill jag titta djupt in i hans ögon. Stryka mina händer upp och ner för hans kropp. Ändå vill jag prata och berätta, och tjata om att vi ska resa någon annanstans, långt bort ... där vi bara kan finnas till för varandra.
19/2-09
20/2-09
MORGON-SMS:
Jag 09.21
Du måste säga hejdå till mig innan du går ju!!!
Kille 09.40
Jag gjorde det och sen så kysste jag dig på pannan och du sov så gott. Du är fin när du sover. Puss puss.
Jag 09.41
Åh, okej ....
23/2-09
Men jag tar mig i kragen sen och ringer. Orkar verkligen inte se disken det första jag gör när jag kommer hem.
Jag: Har du diskat?
Han: Njaa ... har varit så trött ...
Jag: Okej, men gör du det ändå sen? visst?
Han: Mm ...
Och när jag kommer hem ligger den där på högkant och torkar.
24/2-09
- Heej, viskar jag tyst. Hans händer tvålar in mina bröst. Mina händer följer med vattnet som rinner nerför hans rygg.
Badrumsmattan ligger utanför dörren. Vi vet att vi står i duschen för länge, vi vet att vi båda har en förmåga att ställa oss på brunnslocket så att vattnet inte kan rinna ner igen. Badrummet svämmar över.
- Jag älskar dig så oroligt mycket, säger han och ser naken ut. Ja, naken på ett annat sätt än det direkt uppenbara förstås.
- Jag älskar dig jag med, säger jag och kysser honom många gånger för att han inte ska behöva säga något mer. Jag förstår precis, och jag vet att det bara är kropparna som kan förklara hur mycket.
27/2-09
Vi skiter i allt nu. Vi är trötta. Vi har varandra. Vi lever i vår bubbla tillsammans.
Igår var vi på bio. Vi satt längst bak i salongen i en biosoffa och jag hängde som en klase runt killes hals. Bet i hans öra. Bet i hans hals. Drog i de små hårstråna på hans mage. Jag var så rastlös. Jag ville ha något att tugga på. Köööp nåååt, sneeeelllah, bönade jag och knuffade på kille tills han reste sig upp och försvann ut igenom ljusluckan till höger om bioduken. När han kom tillbaka balanserade han en cola och en hink med popcorn. Jag älskar dig! sa han så fort han hade mig inom räckhåll igen. Och jag undrade såklart vad som hade slagit honom därute. Men vad det än var så tyckte jag om det.
17/2-09
ph: vet ej
Jag tycker samlivet är svårt. Jag hittar inte riktigt min plats. Finner inte riktigt mitt lugn. Jag kan inte riktigt vara stilla vid hans sida. Kan inte läsa en bok. Jag lovar att jag försöker. Jag försöker verkligen bara sitta och läsa. Men trots det kan jag inte förmå mig själv att läsa mer en sida eller två för sen börjar jag längta efter att få finnas till i hans närvaro igen. Det är som om jag blir helt osynlig i hans sällskap om han inte tittar på mig jämt. Om han inte ser mig hela tiden. Om han inte pratar med mig, tar på mig, älskar mig så det känns.Jag tror att det tär på oss båda. När kille kommer hem så kastar jag mig över honom. SE MIG, HÖR MIG, BEKRÄFTA MIG, skriker jag. Och kille orkar inte riktigt efter långa arbetsdagar. Och jag förstår det. JAG FÖRSTÅR, VERKLIGEN! Men ändå vill jag krypa upp på hans bröst och hänga med armarna runt hans hals. Vill jag titta djupt in i hans ögon. Stryka mina händer upp och ner för hans kropp. Ändå vill jag prata och berätta, och tjata om att vi ska resa någon annanstans, långt bort ... där vi bara kan finnas till för varandra.
19/2-09
ph: jamie isala
Jag: Det känns som om jag har varit så mycket på sistone.Han: Det gör ingenting!
Jag: Men jag tycker inte om det.
Han: Det gör ingenting Ariel.
Jag: Men lyssna. Jag känner mig äcklig ... eller jag menar ... det känns som om jag hoppar över dig så fort du kommer innanför dörren.
(tystnad)
Han: Mm jag vet ... och jag kan känna .... elller ... jo lite grann kan jag känna att jag aldrig får kyssa dig längre för du hinner alltid kyssa mig först ... Men det gör ingenting Ariel, absolut ingenting. Det kommer att bli bättre när du får ett heltidsjobb tror jag och inte går hemma och väntar på mig hela dagarna.
Fast det gör någonting. Det känns som om jag tvingar mig på honom hela tiden. Som om han egentligen inte vill. Som om han bara ställer upp för min skull.
Jag: Men jag tycker inte om det.
Han: Det gör ingenting Ariel.
Jag: Men lyssna. Jag känner mig äcklig ... eller jag menar ... det känns som om jag hoppar över dig så fort du kommer innanför dörren.
(tystnad)
Han: Mm jag vet ... och jag kan känna .... elller ... jo lite grann kan jag känna att jag aldrig får kyssa dig längre för du hinner alltid kyssa mig först ... Men det gör ingenting Ariel, absolut ingenting. Det kommer att bli bättre när du får ett heltidsjobb tror jag och inte går hemma och väntar på mig hela dagarna.
Fast det gör någonting. Det känns som om jag tvingar mig på honom hela tiden. Som om han egentligen inte vill. Som om han bara ställer upp för min skull.
20/2-09
MORGON-SMS:
Jag 09.21
Du måste säga hejdå till mig innan du går ju!!!
Kille 09.40
Jag gjorde det och sen så kysste jag dig på pannan och du sov så gott. Du är fin när du sover. Puss puss.
Jag 09.41
Åh, okej ....
23/2-09
ph: vet ej
Jag försöker verkligen inte ge kille subtila pikar, ändå hör jag mig själv säga innan jag går: Baby, disken bubblar över ... Kille är tyst en stund och sedan säger han snopet: Vadå? Diskmedlet? Och jag muttrar fram ett nej innan jag besviket stänger igen dörren bakom mig.Men jag tar mig i kragen sen och ringer. Orkar verkligen inte se disken det första jag gör när jag kommer hem.
Jag: Har du diskat?
Han: Njaa ... har varit så trött ...
Jag: Okej, men gör du det ändå sen? visst?
Han: Mm ...
Och när jag kommer hem ligger den där på högkant och torkar.
24/2-09
ph: nan goldin
Vi gillar att duscha ihop. Det finns ingenting som distraherar oss i badrummet. Ingen TV, ingen dator, inget diskberg som skriker hjälp. Bara vi, tätt intill varann. Ögon som söker ögon och hittar varandra igen.- Heej, viskar jag tyst. Hans händer tvålar in mina bröst. Mina händer följer med vattnet som rinner nerför hans rygg.
Badrumsmattan ligger utanför dörren. Vi vet att vi står i duschen för länge, vi vet att vi båda har en förmåga att ställa oss på brunnslocket så att vattnet inte kan rinna ner igen. Badrummet svämmar över.
- Jag älskar dig så oroligt mycket, säger han och ser naken ut. Ja, naken på ett annat sätt än det direkt uppenbara förstås.
- Jag älskar dig jag med, säger jag och kysser honom många gånger för att han inte ska behöva säga något mer. Jag förstår precis, och jag vet att det bara är kropparna som kan förklara hur mycket.
27/2-09
Nu har jag och kille fått gemensam post för första gången. Det gjorde oss generade. Jag satte mig i killes knä och vi öppnade brevet tillsammans. Och med snirkliga bokstäver stod det att vi var bjudna på bröllop i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar