Kille flyttade ifrån mig. Sen kom han och hälsade på mig. Två gånger! I Stockholm. Vi hånglades och pussades och var nakna i flera timmar. Nu säger han att han återvänder med mig till studentstaden efter sommaren. Nu säger han att han vill ge oss en riktig chans. Hurra!
20/7-08
Jag vet att det låter konstigt, men jag vet inte om jag är god nog åt Kille? Jag menar jag vet inte om jag vågar tro det. Han kanske förtjänar någon bättre?
20/7-08
Jag svarar aldrig när Kille ringer. Jag vet inte vad jag ska säga. Dessutom står jag inte ut med distansen. När det är helg har jag nästan alltid ett IQsvar som väntar på morgonen när jag vaknar. Då sitter han på nattbussen hem ifrån krogen och saknar mig. Då talar han om vår framtid och hur mycket han tycker om mig. Hur glad han blir när han tänker på mig och hur fin jag är på alla sätt. Då känner jag mig speciell. Ja, då känner jag mig som den enda i världen som kan få hans hjärta att sjunga. Då väcker jag honom med ett morgonsms och skriver att det är så gott ha honom i mitt öra, och hur han fixar till allting inuti.
21/7-08
ph: ye rin mok
Jag längtar efter Kille nu. Jag längtar efter hans person. Hans kropp. Hans uttryck. Hans egenheter. Jag längtar efter att få känna mig åtrådd. nu Jag längtar efter att vara någons. Någon!23/7-08
Kille skickade ett mms idag. Det var en bild på honom själv sittandes vid ett bord för fyra i en tom och avlång matsal, där han sörplade soppa. Under bilden stod det: Såhär känns mitt liv utan dig.
24/7-08
Jag vet att Kille vill mig väl. Jag vet det. Jag vet att han vill stryka allt det onda ur mitt bröst. Och alla mardrömmar ur mina ögon. Jag måste bara vilja det för min egen del först. Jag måste bara våga förlita mig på att jag är värd det. Är jag värd det? Verkligen? Att älskas? Jag? Åh, jag vet fortfarande inte!
24/7-08
Vi åker upp till studentstaden imorgon. Kille skulle ju flytta därifrån. Han var ju så säker. Han sa upp sin lägenhet. Han sa hejdå. Nu har han hittat en ny och vi åker bara upp över helgen för att titta på den. Kille smsar och frågar om han ska köpa med sig några pavor som vi kan dela på tåget. Det gör mig trött. Inte för min skull, skriver jag. Men om Du vill ha. Och så känner jag mig genast tråkig. Och som jag varken vet hur man har kul eller slappnar av. Suck!
ph: vet ej
Vill jag verkligen ge mig in i det här?27/7-08
ph: vet ej
Jag är tillbaka nu. Vi har haft det så fint tillsammans. Han har tyckt om mig och han har inte slutat. Och han har sträckt sig efter min hand och han har fingrat i mitt hår och han har kysst mig tusen gånger. Och han har varit full större delen av tiden. Men det har också varit det enda. Han enda svaghet, brist, fel, fallenhet, kalla det vad ni vill. Jag är alldeles för upp över öronen nu för att bry mig. Jag måste få bortse ifrån det en liten liten stund och bara få njuta oss två tillsammans. Jag dyker i med huvudet före och även om jag hittar mig själv på botten om några år så har det varit värt det.
29/7-08
Jag älskar när Kille försiktigt nyper fast min haka mellan tummen och pekfingret. Och viskar mitt namn tre gånger:
Ariel, Ariel, Ariel.Med lika stor intensitet och värme i rösten varje gång.
30/7-08
ph: chris craymer
Den första september flyttar vi upp till studentstaden, båda två. Då blir vi ihop. Ett par. Flickvän och Pojkvän. Ett team. Det är bestämt. Jag trodde att han skulle lämna mig. Men han kommer tillbaka. Han vill stanna hos mig. Han vill ge oss en chans. Han säger att jag är den bästa tjejen. Ja, faktiskt, den bästa i hela världen. Han säger så! Och då får jag lite andnöd förstås för tänk om han redan efter en månad upptäcker att han har haft fel? Jag menar .... vem i hela världen är jag då?
30/7-08
ph:vet ej
Killes alkoholvanor stör mig. Jag försöker släppa det. Jag försöker att inte tänka på det. Jag försöker låta bli att provoceras av hans fyllesms. Men det är svårt. Jag blir arg. Samtidigt är det alldeles för tidigt för att börja ställa krav. För att bli tjatig, sur och gnällig. Men hans alkoholvanor ställer till det för oss! Alla dessa förtroliga samtal som han inleder på fyllan, men som han redan nästa dag har glömt. Han däckar mitt i en mening. Och han är ofta alldeles för full för att ligga, men lovar att gottgöra mig när vi vaknar. Vilket han gör, men ändå. Sen får han ont i magen. Sen kallsvettas han och börjar tala om en återställare. Och jag vet att jag inte kan rädda honom. Jag vet att ingenting jag säger hjälper. Och flera gånger intygar han mig om att han inte har alkoholproblem och frågar med ledsna hundögon om jag tror honom. Och det säger jag att jag gör. För det är alldeles för tidigt. Det är alldeles för tidigt för misstro. Jag vill bara ha nyförälskelse nu. Jag vill bara ha hud och tunga. Jag vill bara blunda och ligga på rygg i vår kärleksbåt en liten stund till. Är det för mycket begärt?
30/7-08
Jag har levt ett helt liv utan Kille och helt plötsligt kan jag inte föreställa mig en enda dag utan honom. Det är konstigt.
31/7-08
Vad är det här? Nu när jag äntligen har träffat någon som jag tycker om, ska jag då inte få träffa honom på över en månad!? Tänk om jag slutar tycka om honom nu, ja, i ren protest!
Näe. Hopplöst.
31/7-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar