AUGUSTI 2008.

1/8-08

ph: vet ej

Jag saknar lukten av öl.
Jag vet att det inte är riktigt klokt.

2/8-08

ph: vet ej

Kille tycker att jag ska berätta för mina föräldrar om oss eftersom jag inte har sagt någonting alls. Han tycker att vi ska bo hos dom i en vecka nu i sommar. Jag säger ingenting när han säger det. Men inuti tänker jag: Never! Det kommer inte att hända.
- Jamen så att vi kan sova tillsammans, fortsätter han.

Mm, sova tillsammans, tänker jag. Längtar. Händer. Blöt. Hård. Varm kropp. Men jag säger ingenting. Inte än. Jag är rädd för vad pappa ska säga om jag berättar. Jag är rädd för att han ska tycka att Kille inte är god nog. Eftersom ingen är god nog nånsin. Jag är rädd för hans frågor. Rädd för han ska använda Kille i sina försök att förnedra och trycka ner mig. Jag försöker redan i förväg lista ut vad han kan få för sig att säga. Kanske tycker han inte om Killes tatueringar? Kanske tycker han att Kille är en toffel bara för att han är kortare än mig? Kanske har han redan ifrån början bestämt sig för att Kille är en kärring? Och jag är inte tillräckligt stark för att känna mig stolt när jag står bredvid min kille i mitt föräldrarhem än. Snart! Men inte riktigt än.

3/8-08

Jag är full och smsar Kille hela tiden. Bekräfta mig, bekräfta mig, bekräfta mig, tänker jag. Men det gör han inte för Kille är också full såklart. Och upptagen med annat.

Skit!

4/8-08

ph: anders petersen

Kille ska på bröllop. Han ska ha jeans på sig. Jeans? Säger jag. Alltså inga trasiga. Hela! Svarta. Han ser stolt ut. Jag ska tvätta min converse med, säger han. Jag tittar skeptiskt på honom. Och han nickar övertygande. Det blir fint, säger han. Jag skrattar. Jag gillar jeans.

Om du vill ... börjar han, men tystnar. Han drar efter andan, fingrar nervöst i mitt hår. Så kan jag ordna så att du får följa med... Jag blir smickrad, men jag säger ingenting. Jag är inte redo. Jag byter ämne och han ler. Han låter mig gå. Det är skönt.

4/8-08

Kille säger att han också är rädd. Att han inte har gjort det vi gör på riktigt riktigt tidigare.

4/8-08

ph: vet ej

Han: Jag är ju för fan kär i dig!!!
Jag: Oj ... heh.

5/8-08

Jag vill inte alls badda hans panna när han är bakis. Rätt åt dig! Vill jag skrika och skratta. Men det gör jag inte. Det kan jag inte.
6/8-08

Kille ska åka till Göteborg. Han ska på festival. Han är trött på att jobba, säger han. Jag orkar inte jobba en dag till, säger han varje dag. Jag vill krypa ut ur min egen kropp. Jag är så trött, suckar han. Och jag förstår för jag känner samma sak. Ofta. Så min kille åker på festival. Själv. Visst, han känner en och annan som ska dit. Men till Göteborg åker han själv. Jag frågar om han inte tycker att det är tråkigt att se alla konserter på egen hand? Men det tycker han inte. Han säger att han mest är orolig för att han inte kommer att ha någon att dricka bärs med däremellan.

Och det sticker i mig förstås. Ja, det svartnar framför mina ögon. Du brukar ju alltid hitta någon att dricka bärs med. Iallafall efter att du har fått i dig några, säger jag kallt. Men det bryr han sig inte om. Han skrattar lätt och säger: Det har du rätt i. Det löser sig! tack.


7/8-08

Kille smsar när han sitter på tåget. Klockan är sex och han är inne på sin tredje öl. Kom hit, skriver han. Jag saknar dig. Jag orkar inte vänta en hel månad. Varför är vi inte med varandra varje sekund? Kille får mig att le. Kille får mig att känna mig varm inuti. Jag skriver att jag jättegärna hade kommit ner. Att han vet det. Men att han också vet att jag måste jobba. Kille svarar snabbt. Men skit i det, kom hit! Skolka! Du skolkade ju jämt i studentstaden. Jag skriver att det är stor skillnad. Dessutom behöver jag pengarna. Han ger upp. Pussar till dig, skriver han. Och över hela dig. Puss, puss, puss.

7/8-08

Jag får sms av främmande nummer och jag förstår med en gång. Kille tvingar andra att smsa mig nu. Det har han gjort förut. De skriver och berättar om hur fint Göteborg är och hur jag måste komma ner med en gång. Jag skrattar och jag smsar direkt till Kille: Sötnos!


8/8-08

ph: ellen von unwerth

Jag ger upp. Jag åker ner tidigt imorgonbitti!

10/8-08

ph: lina scheynius

Vi ligger på ett hotellrum i Göteborg nu och tittar upp i taket.
- Undra hur många som har bott i det här rummet ... Viskar jag.
- Mm ... mumlar Kille och pussar min hals. Kupar händerna över mina bröst.
- Säkert tiotusen, fortsätter jag.
- Säkert, svarar Kille och försöker vinna mina ögon åter.
- Undra vilka som har varit lyckligast ...
- Vi! Svarar Kille snabbt nu och sätter sig hastigt upp. VI! Säger han igen. Eller några andra nykära töntar, och så sjunker han ner över mig med en suck.

10/8-08

I sängen, framför tvn:
Han: Ariel, jag tittar på sport nu men jag tycker fortfarande precis lika mycket om dig, det vet du va?

11/8-08

Jag är hemma nu. Jag har kallat Kille trasdockan hela helgen. Jag antar att det säger en hel del om hur han har levt de här dagarna.

12/8-08

ph: sally mann

Kille är inte alls som min pappa. Det är skönt. Han ber mig aldrig vara tyst. Han säger aldrig att jag är en idiot. Han förväntar sig inte alls att jag ska ha frukosten klar när han vaknar. Och han ser och tackar mig när jag har plockat undan något som han har glömt framme.

13/8-08

Han: Kom du?
Jag: Alltså, det var skönt ...
Han: Haha, okej, jag fattar, vi lämnar det.

13/8-08

ph: francesca woodman

Jag fikar med Greta. Som känner mig utan och innan. Som bryr sig om mig. Som vill mig väl. Hon frågar: Nå?
- Vadå?
- Med drickandet? Drack han mycket?
- Men alltså ... det var festival.
- Visst, alltid är det nåt, säger Greta och himlar med ögonen. Vad var det senast? Han hade semester? Det var det enda roliga han hade? Han saknade dig? Han behövde lätta på trycket?
Jag skäms. Nickar. Vet. Men Greta vet mer.
- När ni flyttar ihop kommer du få höra dem alla, säger hon. Men du? Hon lyfter upp min haka. Det finns hopp! Jag menar ... det finns hjälp! Jag menar så småningom ... rehab. När det väl har gått så långt ...
Jag suckar.
- Men jag vill inte bli någon jävla alkoholistfru! Jag vägrar. Jag tänker att jag bara provar på den här förhållandebiten ett litet tag och sen drar jag mig ur med erfarenheten. Jag skäms igen. Jag är förvirrad. Jag vet inte alls vad jag tänker. Jag tycker om honom. Jag vill tro på honom. Och på oss. Jag vill inte se några hinder. Inte nu. Inte redan.

14/8-08

Kille is no longer listed as single.

18/8-08

ph: bill henson

Jag har varit i Kalmar och hälsat på min mormor. Vi har druckit kaffe och plockat isär livet. Jag tycker om min mormor. Hon berättade om sin bästa väninna som bara föll för svaga män. "Tar du honom, så är det du som får ro båten" hade mormor sagt varje gång.

Och jag tänkte på Kille och på våran relation. För hur kunde jag låta bli?

18/8-08

ph: carter smith

Kille minns inte vad han gjorde i fredags. Minns inte att han ringde mig två gånger. Att han redan andra gången han ringde hade glömt vad han sa första gången. Du måste komma ihåg, skriver jag på lödagmorgonen. Älskling, du måste komma ihåg. Kom ihåg. Snälla?

Kille: Men det är inte så lätt alltid.
Jag: Det är visst lätt.
Kille: Men det är inte det, inte när man är trött, inte när man har ätit dåligt hela dagen och sen sitter med ett gäng sköna grabbar på kvällen. Då är det inte lätt Ariel. Jag önskar att du var här nu och kliade min rygg. Jag är så bakis.

19/8-08

Killes syskon kallar mig underverket.

19/8-08

ph: vet ej

Jag: Kommer du att festa mycket när du bor i studentstaden?
Kille: Det beror på hur man definierar mycket.
Jag: Hur definierar du mycket?
Kille: Det blir nog bra.

20/8-08

ph: nan goldin

Kille och jag talar mycket om hur det kommer att bli om mindre än två veckor när vi båda flyttar upp till studentstaden igen. Varken han eller jag har haft ett seriöst förhållande tidigare men vi är båda två lika måna om att få det att fungera.

Jag talar om frukostar med tända ljus och om att vakna tillsammans med Honom, ja Han med stort h som tycker om mig mest i hela världen varje morgon. Och Han, ja kille alltså, han talar om att ligga länge i sängen och aldrig mer känna hur kroppen skriker efter mig, ja du Ariel, ingen annan, någonsin igen.

21/8-08

Kille åker till Linköping över helgen och hälsar på gamla klasskamrater. Jag ringer, säger han. Och det vet jag han gör. Mitt i natten när han är berusad och har mod nog att sjunga kärlekssånger för min telefonsvarare. Suck.

22/8-08

ph: tracey emin

Varje morgon frågar jag Kille hur han mår och han svarar alltid att han mår som han förtjänar.

23/8-08

Det är inte roligt längre för nu dricker Kille så han spyr.

23/8-08

ph: jolijn snijders

Jag: Det är inte normalt att dricka så man spyr. Jag blir helt ledsen.
Kille: Det vet jag väl. Men det blir så ibland.
Jag: ...
Kille: Hur mår du?
Jag: Jag är förvirrad.
Kille: Förvirrad över vad?
Jag: Livet kanske ... Jag mår inget bra, vi kan väl höras när du kommer hem?
Kille: Men jag vill höras redan nu. Jag vill hålla om dig.

(tystnad)

Jag: Visst blir det bra när vi båda flyttar upp till studentstaden?
Kille: Såklart! Bättre än någonsin! Jag vill vara med dig hela tiden!
Jag: Bra! ... Annars får du ljuga.
Kille: Det kommer jag inte att behöva göra. Jag är fortfarande tok kär i dig, bara så du vet.
Jag: Jag tycker om dig med! Och jag bryr mig om dig! Jävla du.

24/8-08

Jag ville att han skulle vara hjälten. Jag ville att Han skulle stå ut med Mig! Ta hand om mig! Rädda mig! INTE TVÄRTOM!!!

26/8-08

ph: chris craymer

Men en dag kommer vi att sluta ligga i varandras armar och tycka om varandra så vi nästan spricker, eller hur?

27/8-08

ph: nan goldin

Långt innan Kille och jag ens hade hälsat på varandra i korridorerna, pratade Kille med alla han kände om mig. Skrev jag långa brev till alla jag kände om honom. Det är konstigt. I dagboken skriver jag om hur jag ser honom stå och röka ute i snålblåsten på rasterna. Jag skriver om hur jag vill göra honom matlådor och smeka håret ur hans ögon. Kille berättar för de han känner om hur klockorna ringer när han ser mig. Plötsligt slår blixten bara ner och sen finns det ingen återvändo. Det är ju så.