Vi ligger med fönstret på vid gavel mitt i vintern. Alldeles varma under täcket. Blöta. Hårda. Våta. Mm. Han doftar strand. Saltvatten. Ansiktskrämen, som luktar lite som solskyddsfaktorn. Den kalla vinden i ansiktet som drar förbi likt havsbrisar.
- Vad ska jag göra med dig? Knutna nävar som jag bankar på hans bröst.
- Jag har ju sagt det. Stoppa mig i en liten låda och lås.
Och jag skrattar nervöst. Tänker att jag skulle kunna göra det. Men samtidigt. Åh. Ibland är han så vacker, sådär så att jag blir mållös och pirrig. Och andra gånger är han bara så främmande och annorlunda att jag bara vill skjuta honom ifrån mig. Och det blir inte bättre av att Kille ringer om kvällarna och nästan gråter. Uppgiven. Och ångerfull.
- Jag förstod inte att de där sommarmånaderna vi hade tillsammans var min sista chans. Jag trodde att vi tänkte lika, att när jag kommer tillbaka ifrån studentstaden igen och för gott - Då kör vi på riktigt och för en lång, lång tid framöver. Ariel, jag slutade aldrig att älska dig. Jag saknade dig bara så förtvivlat att jag inte stod ut med annat än att klippa bandet helt och hållet. Och jag suckar. Och blir arg och tycker att han är en idiot som säger det här nu när det är för sent. Nu när jag nästan gått vidare helt och hållet. Och ändå jag inte det minsta förvånad över att han gör som han gör.
Älskade du. Älskade älskade Kille som jag älskade mest av allt i världen. Varför gör du såhär?
20 kommentarer:
Så fint, med honom. Och bra för dig Ariel! Det är så fint när du skriver och när du verkar lite glad blir jag glad.
Kram <3
Lås in honom lite tycker jag, hihi.
Och jo, kan du inte berätta hur ni träffades?
Nu skriver jag mycket, men skulle du vilja vara med och ge lite kritik på det här? http://guselleni.wordpress.com/2011/01/26/004/#more-964 (du kan ju kommentera utan länk och så)
Det skulle betyda mycket, för du uttrycker dig så väl och tänker så bra.
Kram, Kram!
Ariel, jag saknar dig. Är det konstigt?
Det är det va?
Dina ord har gett mig tröst så många gånger. Och ger mig än idag det. Jag läser gamla inlägg. Jag faller tillbaka in i mörket. Jag börjar tro att jag vill må dåligt. Kan människor fungera så? Att man söker smärtan. Vad tror du? Jag har mått dåligt så länge att jag känner mig trygg i det. Vill inte vara glad, vill inte må bra. Vill ha ont, sakna och känna ångesten krypa på. Gå och prata med någon säger mina vänner. Mina fina vänner! Lämna mig i fred säger jag. Jag är så likgiltig, förstör för mig själv och dricker för mycket sprit. Vill vara full. Jämt!
Ariel, hur mår du? Jag tar tystnaden som något positivt. Borde jag göra det? Kan du le, skratta och ge dig hän? På riktigt? Jag hoppas du mår bra!
ARIEL!?
Saknar dig och dina fantastiska texter. Kram!
Hoppas att du mår bra, Ariel.
Klickar in mig här titt som tätt, men inget nytt...
Saknar också dig!
jag ville bara säga att du skriver så oerhört fint!
Hej ariel! kollar in titt som tätt och hoppas på att du ska uppdatera! du skriver så jävla bra.
hej ariel
mår du bra nu?
Ariel?
Kom tillbaka!
Ariel? Vart tog du vägen?
kan du inte ge oss en liten rad bara så att vi vet att du lever?
:)
kram
kom tillbaka saknar dig! hur mår du?
kom tillbaka saknar dig! hur mår du?
www.loreesphotography.com
Bara jag som fortfarande kikar in här?
jag kikar också in här lite då och då. undrar vad tusan som hände :(
Åh Ariel,
Samtidigt som jag vill tro att du mår bra och vill lämna det som denna bloggen påminner dig om bakom dig blir jag orolig för att något plötligt gick så fruktansvärt snett.
Jag hoppas att någon gång, i framtiden, få höra från dig.
Kram, Ellen
saknar dig.
Tänker fortfarande på denna blogg ibland och instämmer med ovanstående.
Skicka en kommentar