fredag 1 januari 2010

I MISS YOU SO FUCKING MUCH, FUCK!


Jag saknar honom nu. Åh, det är svårt. Det är svårt att inte ringa, inte smsa, inte försöka få till samma sak en gång till. Han sitter i huden nu. Jag vill ligga nära honom igen. Jag vill spola tiden tillbaka. Jag vill be honom snälla. Och det har jag gjort också. Snälla! Men det hjälper inte. Kille säger nej. Han säger att han inte orkar en gång till. Han säger att för mycket tankar och känslor rördes upp igen. Men jag lyssnar inte. Nej, jag hör ingenting för inuti håller jag på att gå i tusen bitar och jag måste få låtsas en stund till. Eftersom det är jul och han inte kan göra såhär emot mig en gång till. Så jag säger: Men snälla! En gång till bara! Kom igen!

Och Kille suckar och Kille säger nej. Kille som hatar att säga nej. Han säger: Nej, nej, nej. Men jag är desperat. Och jag har så jävla jävla ont nu att jag bara måste överleva till varje pris. Och han måste förstå. Jagad av smärtan säger jag, eller om jag kanske skriker: JAG KOMMER ÖVER NU!

Och Kille låter så trött. Ja, han låter så himla himla trött och ledsen när han säger: Stopp nu Ariel. Vänta! Du lyssnar inte. Du hör ju inte vad jag säger. Efter att du hade gått sist så kunde jag inte göra någonting alls. Jag var alldeles tom. Jag var så förvirrad och jag låg på soffan tills det var dags att gå och lägga sig igen. Förstår du? Jag-orkar-inte. Inte-en-gång-till.

Och nu hör jag vad Kille säger fastän jag inte alls vill höra vad Kille säger. Och luften går ur mig och jag gråter torra tårar. Och smärtan spränger ännu större hål i bröstet på mig den här gången och längtan drar runt i kroppen.

Adjö, farväl. Jag måste springa nu. Jag måste springa och aldrig vända mig om igen. Jag måste glömma det där ansiktet som gav mig så mycket smärta och så mycket kärlek på en och samma gång. Hejdå!

Inga kommentarer: