Han ringde aldrig. Och jag ringde inte heller. Det är tomt. Det är över. Det är bara att inse. Hejdå, låter livet. Hejdå hejdå. Och nu måste jag hitta en annan väg. En ännu bättre. Men fortfarade är mina ögon fulla av minnesgrus och kroppen full av hjärtsplitter. Jag måste bli hel först. Jag måste bli stark. Jag måste äta och älska mig själv. Att älska är svårast, men jag har tid nu.
tisdag 1 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar