söndag 20 december 2009

LOVEFOOL.


Det är fredag och Kille är i Stockholm. Han vill ses. Jag vill också ses. Eftersom jag vill veta hur långt jag har kommit. Hur mycket jag kommer att känna. Hur motståndskraftig jag har blivit inför hans person. Det har gått fyrtiosex dagar sen vi sågs sist. Och vi bestämmer att på lördag, ja på lördag då ses vi igen.

Men fortfarande är det bara fredag och allt jag kan tänka är att jag måste kyssa någon annans läppar innan dess. Allt jag kan tänka är att jag måste sudda ut märket av hans gamla mun. Allt jag kan tänka är att jag måste kyssa någon annan för att förstå jag inte längre är hans. Och det är därför jag ringer Hampus och går rakt in i hans famn några timmar senare.

Vi sitter på en pub i gamla stan och vi dricker vin i alla möjliga färger och mina ögon spelar med hans. Min hand klappar på sätet bredvid och det är därför han sätter sig där. Jag skrattar åt hans skämt och nickar uppmuntrande åt allt han säger. Klockan tickar fort och jag krokar armen i hans när vi ska gå sen. Och han säger att jag är annorlunda nu och jag ler. Och han frågar om jag vill följa med honom hem och jag säger att jag vill det. Jag säger att jag vill det, jag som aldrig har gått hem till någon på det här sättet förut, men inuti är jag desperat. Inuti är jag säker på vad som måste ske.

Så vi sitter i hans soffa och han säger att jag är så himla himla fin. Och jag tänker: Kyss mig bara. Jag kryper närmare, jag kryper nästan upp i hans famn. Jag är så liten. Och plötsligt är hans händer på min kropp och det är skönt. De både smeker och masserar. Men hans pussar de är torra och hans läppar är annorlunda. Och hans tunga är för kort. Och jag vill inte att han ska pussa på min mun mer för jag känner ingenting alls. Och jag hatar hans pussar nu för att de inte är bättre än Killes pussar. Och för att de inte hjälper de minsta.

Klockan är fem på morgonen nu och jag har ingenting på överkroppen längre. Mina bröst är nakna. Och jag vill skeda och jag vill att Hampus ska lägga händerna på precis samma sätt som Kille alltid la sina händer och det är inte riktigt klokt. Jag vill blunda hårt. Jag vill sova och vakna upp någon annanstans. Men Hampus vill knäppa upp mina byxor eftersom han inte märker att jag har blivit en annan som inte vill någonting. Så jag skjuter hans händer åt sidan och Hampus bara skrattar och säger: Det är sant, vi måste spara något till senare också. Och jag ryser i kroppen när han säger så och tänker: Va fan är det jag håller på med? Så jag går hem. Och Hampus säger: Vi ses snart igen. Och jag tänker att jag aldrig ska ligga med någon förrän jag är riktigt kär. Och att jag skiter i om det var Kille som jag hade i mig sist.

2 kommentarer:

Ballerina sa...

Du skriver så sjukligt bra och jag blir avundsjuk.

ARIEL MED A sa...

Haha, bli inte det. Du skriver också mycket starkt!